uppkommer ny anledning till skiljaktigheter; så kunde man finna exempel deraf i nästan all sträng regelbundenhet. Den har sanning och mått och ordning och riktighet. Men friheten, kraften, lifvet, rörelsen, rikedomen, huru sällan äro också dessa i lika mått förenade dermed, som med geniets vildare utgjutelser? Visserligen har man rätt, att älska ordning, mått, riktighet: visserligen har oförviteligheten i alla ämnen sina stora behag för menniskosinnet; men dessa behag, göra de tillfyllest? Eller utesluta de ej någon gång vissa större och lifligare? Se der disputen emellan smakens strängaste laglärda, och de så kallade friare snillen.
Man ser här, åtminstone i hastig öfversigt, ursprunget och förhållandet af alla de smakens skiljaktigheter, som delat eller ännu dela nationer och enskilta. När de ej uppkomma af folkslagens eller sinnesartens olikheter, angå de nästan allesammans, antingen fel, som bortgömmas af något visst åtföljande behag, eller förtjenster, fullkomligheter, förknippade med saknaden af vissa kraftigare intryck och sinnesnöjen, som man vant sig att älska och söka: dessa saknade behag må vara sådana, som af förtjensten nödvändigt uteslutas, eller sådana som med dem kunde och borde förenas.
