Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/409

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 403 —


Om en stor Kroppsväxt.

Menniskan var aldrig nöjd med sin lott. Hon vill ej blott vara lyckligare än naturen gjort henne, hon vill äfven vara större till växten; och hon påstår verkligen att i sitt ursprung hafva varit begge delarna.

Ingenting är bekantare än den redan urgamla dikten, att jorden i de ännu äldre tiderna varit bebodd af Resar, som sedermera vanslägtat till vår nuvarande litenhet, men hvaraf lemningar länge qvarblefvo. Alla gamla sagor hafva någon Goliat, någon Polyfem, någon Ramunder, som till kroppsväxten vida öfverstiger det vanliga längdmåttet.

En stor och reslig växt imponerade fordom mycket på menigheten, och fortfar ännu att göra det, likasom i de rå tiderna. Alexander, ehuru sjelf liten till växten, gjorde sig likväl så högt begrepp om kroppslängdens företräden, att han vid tåget till Indien lät, som Curtius berättar, göra sängar af större än vanlig längd, hvilka han lemnade efter sig. Han ville genom dessa minnesmärken inbilla påföljande tider, att han haft den äran att vara konung öfver ett folk, längre till växten än de nationer han bekrigat. Det var

26*