synas för lättsinnigheten en öfvefdrift af lärd kunskapslystnad och ett djup utan botten och gränsor. Endast den numismatiska delen deraf framställer en ofantlig vidd af stundom högst små och nästan alltid pinsamma forskningar. Emellertid hvar finner man en rikare källa för all slags historisk upplysning? Hvilka oräkneliga nyttor hafva ej derur blifvit hämtade, ifrån de första Petrarchiska, Mediceiska, Colonniska myntsamlingarna, intill dem som nu öfverallt uppfylla Europas kabinetter eller vettenskapssalar. Allmän tideräkning, religionsbruk, konsularhäfder, målare- och bildhuggarekonst, grekiska och romerska slägtstämmor, Jus Romanum, kyrkohistoria, sjelfva den egyptiska och syriska historien: allt har lånat derifrån visshet eller uttydning. Icke annorlunda förhåller det sig med den lika mödosamma hopsökningen af åldriga inskrifter och deras förklaringar. Hundrade lärde hafva härigenom burit hvardera sitt större eller mindre ljus till den historiska kunskapen, ifrån Onuphrius Panvinius, som i 16:de århundradet sammanletade icke mindre än 3000 latinska inskrifter, intill Gruteri större samling, eller Reinesii och Fabrettis Corpora inscriptionum; att ej nämna Muratori, Maffei, Bianchini och andra nyare. Nu är det Duilii Columna rostrata förklarad af Ciacconius, nu inskrifterna på Trajani
