Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 77 —

stamfäder för Arabiens inbyggare, med alla öfriga asiatiska folk. Josephus, Plinius, och efter dem Schuckford, Lange, m. fl. nyare, af hvilka historiska vittnesbörd veta de allt detta med oförneklighet? Men äfven detta vore ej nog att veta. Man frågar, hvilka nyare folk i hvart land utträngt de äldre och utplånat deras minnen: på hvilka tider detta skett, hvarifrån de kommit, hvilken gång de hållit, huru långt de utspridt sig, och med hvilka andra de efter hand förblandats? Allt detta berättas tvifvelsutan, men ur hvilka källor? Man förvånas, när man jemför mängden och vidden af arbeten, som afhandla dessa ämnen, med den oändliga ringheten af kunskaper, som möjligen kunna ägas derom. Gomerier och Magogiter, Celter, Schyter, Celto-Schyter, Sarmater, alla dessa öfverallt upprepade källor till den asiatiska och europeiska befolkningen, äro de annat än tomma namn, utan bestämd betydelse hvarken af länder eller folkslag? Namn, hvilka i grunden undervisa oss om ingen ting annat, än de gamlas kosmografiska okunnighet? Celter och Schyter dela Asien sinsemellan, deras ursprungliga fosterjord. Celter och Schyter utbreda sig öfver Europa, och taga denna verldsdel i besittning. Emellertid, hvem har kunnat afgöra, hvarken hvilka länder de innehaft i Asien, hvilka folkslag de der utgjort, hvilka språk