öfver denna resa. Men åter andra lärda män antaga ej denna mening. Man utsätter tvenne inflyttningar i Sverige. Den ena till lands genom Volgatrakten, Muscovien, Finland, rakt på Upland; den sednare till sjös genom Svarta Hafvet, Donauströmmen, Tyskland uppföre. — Någre tillägga ännu en tredje inflyttning, nemligen den af Finnar och Lappar ifrån deras första stamsäten, Nova Zembla och trakterna vid Ishafvet.
Man har försökt att genom språkens slägtskaper upplysa folkslagens. Men har man varit lyckligare deri? Ifrån Herodots saga om det egyptiska barnet, som uppföddes utan gemenskap med menniskor, och som ropade bekos, bekos, hvaraf slutades, att Frygiskan vore bland alla språk det äldsta och första, hvad ljus har man vunnit genom alla gissningar om ett ursprungligt naturspråk, och alla andra undersökningar af likheten eller olikheten emellan äldre och nyare? Man har gjort Schytiskan till stamspråket för en mängd, deribland Grekiskan, Latinen, Engelskan, Svenskan, Tyskan till och med Persiskan. Men när man säger om ett språk, att det kommer antingen ifrån Celtiskan eller Schytiskan, är det annat, än om man sade, att det kommer ifrån Europeiskan eller Asiatiskan? Hvad är Celtiskan? Månne det gamla Vaskiska språket, det gamla Kymriska, det Gaeliska, det
