Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


LXIV.

Ja, klingen alla klockor! Jublen alla änglar! En själ är frälst.

Det var en svåra förhärdad själ, en själ, som vältrade sig i synd och icke kände ånger ens till namnet.

Klingen klockor med fulla lungor! Jublen i kapp, änglar! Det var en mycket stor syndare, som frälst bäres hit.


Hvem var det, som frälste honom? Hvem är det, som bär honom?


En skröplig kvinna, icke utan svaghet och fel, men stark genom sin tro. Hennes