Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
84
sättet för menniskans utveckling från någon lägre form.

hos menniskan än hos något bland de lägre djuren, ehuru fakta äro talrika nog med hänsyn till de senare. Så är i afseende på själsegenskaper deras öfverflyttande uppenbart hos våra hundar, hästar och andra husdjur. Utom speciela egenskaper och vanor förärfvas allmänneligen förstånd, mod, dåligt och godt sinnelag o. s. v. med säkerhet. Hos menniskan se vi liknande fakta inom nästan hvarje familj; vi veta nu genom hr Galton’s[1] beundransvärda arbeten, att snille, som innefattar en underbart invecklad kombination af höga egenskaper, tenderar till att öfvergå i arf, och å andra sidan är det alltför säkert, att galenskap och försämrade själsförmögenheter likaledes fortplantas i samma familjer.

Om föränderlighetens orsaker äro vi i alla händelser ganska okunniga; men vi kunna se, att de hos menniskan liksom hos de lägre djuren stå i någon förbindelse med de förhållanden, för hvilka hvarje art har varit utsatt flere generationer bortåt. Tama djur variera mera än de, som befinna sig i naturtillståndet, och detta beror tydligen på den ombytta och vexlande beskaffenheten af deras lefnadsförhållanden. De olika menniskoracerna likna i detta hänseende tama djur, och så göra individerna af samma race, då de bebo ett ganska vidsträckt område, t. ex. Amerika. Vi se de förändrade lefnadsförhållandenas inflytande på de mera civiliserade nationerna, hvilkas medlemmar tillhöra skilda stånd och egna sig åt olika sysselsättningar samt visa en större omvexling till karakteren än medlemmarne af vilda nationer. Men likformigheten hos vildar har ofta öfverdrifvits och kan i somliga fall knappast sägas existera[2]. Det är icke desto mindre en villfarelse att tala om menniskan, äfven om vi endast afse de förhållanden, hvilka hon har varit underkastad, såsom “långt mera tämjd“[3] än något annat djur. Några vilda racer, t. ex. australienserna, äro icke utsatta för mera förändrade lefnadsförhållanden, än många arter äro, hvilka hafva ganska vidsträckt utbredning. I ett annat mycket vigtigare hänseende skiljer menniskan sig vida från hvarje, strängt taget, tamt djur, ty hennes förökelse har icke blifvit kontrollerad hvarken genom methodiskt eller omedvetet

  1. Hereditary Genius: an Inquiry into its Laws and Consequences, 1869.
  2. Hr Bates anmärker (The Naturalist on the Amazons, 1863, vol. II, sid. 159) med afseende på indianerna af samma sydamerikanska stam: “Icke två af dem voro fullkomligt lika till hufvudets form; en man hade ett ovalt ansigte med fina drag, och ett annat var fullkomligt mongoliskt i anseende till de breda och framskjutande käkarne, näsborrarnes omfång och ögonens snedhet.“
  3. Blumenbach, Treatises on Anthropology, engelska öfversättningen, 1865, sid. 205.