Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/143

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

121

naturligt urval.

vilda slätter och på de enstaka öarne i Stilla Oceanen. I närvarande stund undantränga civiliserade nationer öfver allt vilda folkslag, utom der klimatet sätter ett dödande hinder deremot, och deras framgång beror oftast, ehuru icke uteslutande, på deras konstfärdigheter, hvilka äro produkter af förståndet. Det är alltså högeligen sannolikt, att de intellektuela förmögenheterna hos menniskan gradvis hafva fullkomnats genom naturligt urval, hvilken slutsats är tillräcklig för vår uppgift. Tvifvelsutan skulle det hafva varit ganska intressant att hafva följt hvarje särskild förmögenhets utveckling från det tillstånd, hvari den nu befinner sig hos de lägre djuren, till det, hvari den nu förefinnes hos menniskan; men hvarken min förmåga eller mina kunskaper tillåta mig att försöka detta.

Det förtjenar uppmärksammas, att så snart som menniskans stamfäder bildade samhällen, hvilket sannolikt skedde i en ganska aflägsen tidrymd, borde förkofrandet af hennes intellektuela förmögenheter hafva understödts och modifierats på ett vigtigt sätt, hvaraf vi endast hos de lägre djuren se spår, nämligen genom efterhärmning tillika med förstånd och erfarenhet. Apor äro mycket begifna på efterhärmning, såsom förhållandet äfven är med de lägsta vildarne, och den simpla, förut omnämnda omständigheten, att efter en tids förlopp icke något djur kan fångas på samma ställe och med samma slags giller, visar, att djur lära af erfarenhet och efterhärma hvarandras försigtighet. Om nu i en stam någon enda person, som vore skarpsinnigare än de andra, uppfunne en ny snara eller ett nytt vapen eller andra medel till anfall eller försvar, skulle den simplaste egennytta, utan bistånd af mycken öfverläggning, uppmuntra de andra medlemmarne att efterlikna honom, och alla skulle på så sätt hafva fördel. Det till vana blifna utöfvandet af hvarje ny konst måste likaledes i någon ringa grad stärka förståndet. Om den nya uppfinningen vore af vigt, skulle stammen tillväxa i antal, utbreda sig och undantränga andra stammar. I en stam, som på så sätt blefve talrikare, skulle det alltid vara något bättre utsigt för andra öfverlägsna och uppfinningsrika medlemmars födande. Om sådana personer efterlemnade barn till förärfvande af deras öfverlägsna själsförmögenheter, skulle utsigten blifva något större till ännu uppfinningsrikare medlemmars födande och i en liten stam bestämdt bättre. Äfven om de icke efterlemnade några barn, skulle stammen ändock innefatta deras blodsförvandter, oeh det har försäkrats af åkerbrukare,[1] att den

  1. Jag har anfört exempel i min Variation of Animals under Domestication, vol. II, sid. 196.