Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
141
menniskans plats i djurens serie.

sätta dem i olika klasser, mycket mindre i skilda provinser. Tvifvelsutan fylles detta mellanrum genom många andra insekters mellanliggande själsförmögenheter, hvilket icke är händelsen med menniskan och de högre aporna. Men vi hafva hvarje skäl för den tron, att afbrotten i serien äro helt simpelt följden af många formers utdöende.

Professor Owen har, hufvudsakligen med afseende på hjernans byggnad, delat däggdjurens serie i fyra underklasser. En af dessa egnar han åt menniskan; i en annan ställer han både Marsupialia och Monotremata; han skiljer således menniskan lika mycket från alla andra däggdjur som dessa båda senare grupper tillsammans. Denna åsigt har icke blifvit antagen, så vidt som jag vet, af någon naturforskare, som är i stånd att bilda sig ett oberoende omdöme, och behöfver således icke vidare tagas i betraktande härstädes.

Vi kunna förstå, hvarför en klassifikation, som grundar sig på ett enstaka kännetecken eller organ — äfven om det är ett så underbart sammansatt och vigtigt organ som hjernan — eller på själsförmögenheternas höga utveckling, nästan säkert visar sig otillfredsställande. Denna princip har i sjelfva verket försökts i afseende på hymenoptererna; men då de ordnades efter sina vanor och instinkter, visade sig uppställningen vara fullkomligt artificiel.[1] Klassifikationer kunna naturligtvis fotas på hvilken karakter som helst, t. ex. storlek, färg eller det element, hvari djuren lefva; men naturforskarne hafva länge varit djupt öfvertygade, att det gifves ett naturligt system. Det medgifves nu allmänt, att detta system, så vidt ske kan, bör vara genealogiskt till sin uppställning, — d. v. s. afkomlingarne af samma form måste sammanföras i en grupp, hvilken är skild från afkomlingarne af hvarje annan form; men om de ursprungliga formerna äro beslägtade, så skola deras afkomlingar vara det, och de båda grupperna skola tillsammans bilda en större grupp. Måttet af olikhet mellan de särskilda grupperna — d. v. s. summan af den modifikation, som hvar och en har undergått, — skall uttryckas genom sådana termer som slägten, familjer, ordningar och klasser. Som vi icke hafva något vitnesbörd om härstamningslederna, kunna dessa leder upptäckas endast genom att aktgifva på likhetsgraderna mellan de varelser, som skola klassificeras. För denna uppgift äro talrika likhetsförhållanden af mycket mera betydelse än graden af likhet eller olikhet i några få punkter. Om två språk befunnos likna

  1. Westwood, Modern Class. of Insects, vol. II, 1840, sid. 87.