beväpnade samt i andra hänseenden mest tilldragande. Sådana tidiga par skola vid afkomlingars alstrande på den honliga sidan hafva samma och på den hanliga sidan nästan samma fördel, som ofvanför har visats. Och detta har tydligen under en lång följd af generationer varit tillräckligt att föröka icke endast hanarnes styrka och stridsförmåga utan äfvenledes deras olika prydnader eller andra lockelsemedel.
I det omvända och mycket sällsyntare fall, då hanarne välja särskilda honor, är det tydligt, att de, hvilka voro de kraftigaste och hade besegrat andra, skulle hafva det friaste valet, och det är nästan säkert, att de skulle välja kraftiga så väl som tilldragande honor. Sådana par skulle vid afkomlingars alstrande hafva en fördel, och detta desto mera, om hanen hade förmåga att försvara honan under parningstiden, såsom händelsen är med några af de högre djuren, eller hjelpte till att sörja för ungarne. Samma principer skulle finna tillämpning, om båda könen ömsesidigt föredroge och utvalde vissa individer af motsatta könet under förutsättning af, att de utvalde icke endast de mera tilldragande, utan likaledes de kraftigare individerna.
De båda könens numeriska förhållande. — Jag har
anmärkt, att könsurvalet skulle vara en simpel sak, om hanarne
voro honorna betydligt öfverlägsna till antalet. Häraf föranleddes
jag att, så vidt i min förmåga stod, undersöka förhållandena
mellan båda könen af så många djur som möjligt; materialierna
härför äro dock torftiga. Jag skall här endast lemna ett kort
utdrag af resultaten och gömma detaljerna till ett bihang för
att icke afbryta gången af min bevisföring. Endast tama djur
erbjuda tillfälle att fastställa proportionstalen vid födelsen; men
inga anteckningar hafva blifvit specielt förda för detta
ändamål. På indirekt väg har jag dock samlat en betydande mängd
statistiska uppgifter, hvaraf det visar sig, att hos de flesta af våra
husdjur könen äro nästan lika vid födelsen. Så hafva af
racehästar 25,560 fölungar blifvit antecknade under tjugoett år, och
hingstfölen hafva förhållit sig till stofölen som 99,7 till 100. Bland
vindthundar är olikheten större än hos något annat djur, ty under
tolf år förhöllo sig bland 6,878 valpar de af hankönet till
honvalparne som 110,1 till 100. Det är dock i viss grad tvifvel
underkastadt, om det är rigtigt att draga den slutsatsen, att
samma proportionstal skulle gälla under naturliga förhållanden
som i tama tillståndet, ty små och okända olikheter i
förhållandena inverka till en viss grad på könens proportion. Så
