att draga den slutsatsen, att dessa egendomliga organer endast tjena att locka honorna. Enligt hvad Fritz Müller meddelar mig, är honan af en brasiliansk Gelasimus-art nästan enfärgadt gråbrun öfver hela sin kropp. Hos hanen är bakre delen af cephalothorax rent hvit, men främre delen präktigt grön och skiftande i mörkbrunt, och det är anmärkningsvärdt, att dessa färger äro underkastade förändring inom några få minuter, så att den hvita blir smutsgrön eller till och med svart och den gröna “förlorar mycket af sin glans“. Hanarne äro tydligen mycket talrikare än honorna. Det förtjenar särskildt uppmärksammas, att de icke erhålla sina lysande färger, innan de blifva fortplantningsskickliga. De skilja sig dessutom från honorna genom sina gripklors mera betydande storlek. Inom några, sannolikt inom alla, af slägtets arter para könen sig och bo i samma hål. De äro likaledes, såsom vi hafva sett, synnerligen förståndiga djur. På dessa olika grunder synes det vara högeligen sannolikt, att hanen af denna art har blifvit prydd med glada färger för att locka till sig eller uppegga honan.
Det har nyss uppgifvits, att hanen af Gelasimus icke erhåller sina i ögonen fallande färger, förrän han har hunnit könsmognad och är nära färdig att fortplanta sig. Detta synes inom hela klassen vara den allmänna regeln med de många anmärkningsvärda olikheterna i byggnad mellan båda könen. Vi skola längre fram finna samma lag förherskande inom vertebraternas hela stora provins, och i alla händelser är den synnerligen betecknande för karakterer, hvilka hafva förvärfvats genom könsurval. Fritz Müller[1] anför några förvånande exempel på denna lag; så erhåller hanen af sandhopparen (Orchestia) icke förrän i fullvuxet tillstånd sina stora tänger, hvilka äro mycket olika honans till sin bildning; då han är ung, likna hans tänger dem, som finnas hos honan. Så eger vidare hanen af Brachyscelus, i likhet med alla andra amfipoder, ett par bakre antenner; honan deremot, och detta är en i högsta grad märkvärdig omständighet, saknar dem, och så är förhållandet äfven med hanen, så länge som han ännu icke har hunnit könsmognad.
Klassen Arachnida (Spindlar). Hanarne äro ofta mörkare, men någon gång ljusare än honorna, såsom vi kunna se i hr Blackwall’s praktfulla verk.[2] Af några arter skilja könen sig
