större styrka och storlek för att kunna bära honorna genom luften. Förökad storlek har här uppnåtts i strid med det vanliga förhållandet mellan könen och utvecklingsperioden, ty ehuru hanarne äro större, framkomma de före de mindre honorna.
Vi skola nu genomgå de olika ordningarna och utvälja sådana företeelser, som mera särskildt vidkomma oss. Lepidoptera (dagfjärilar samt skymnings- och nattfjärilar) skola gömmas till ett särskildt kapitel.
Ordningen Thysanura. — Medlemmarne af denna ordning äro lågt organiserade för sin klass. De sakna vingar, hafva dunkla färger och äro små, fula insekter med nästan missbildade hufvuden och kroppar. Könen äro icke olika hvarandra; men de uppvisa ett intressant faktum derigenom, att hanarne äfven långt ned i djurens serie ifrigt göra honorna sin kur. Sir J. Lubbock[1] säger vid beskrifningen af Smynthurus luteus: “Det är ganska roande att se dessa små varelser kokettera med hvarandra. Hanen, hvilken är mycket mindre än honan, springer omkring henne; de knuffa hvarandra, i det de ställa sig midt emot hvarandra, de flytta sig framåt och tillbaka på samma sätt som två lekfulla lam. Honan låtsar derpå springa bort, och hanen springer efter henne med ett sällsamt utseende af förargelse, skyndar förbi henne och ställer sig ånyo midt emot henne; derefter vänder hon sig blygsamt om, men han, som är snabbare och lifligare, svänger likaledes om och tyckes slå henne med sina antenner; derpå stå de en stund midt emot hvarandra, svänga med sina antenner och synas endast bekymra sig om hvarandra.“
Ordningen Diptera (Flugor). — Könen skilja sig obetydligt till färgen. Den största olikhet, som hr F. Walker känner, finnes hos slägtet Bibio, hvars hanar äro svartaktiga eller fullkomligt svarta, då honorna deremot äro brunaktigt orangefärgade. Slägtet Elaphomyia, som af hr Wallace[2] upptäcktes på Nya Guinea, är högeligen anmärkningsvärdt, emedan hanarne äro försedda med horn, hvilka alldeles saknas hos honorna. Hornen skjuta fram nedom ögonen och likna synnerligen hjortarnes, i det att de antingen äro greniga eller handlika. De äro hos en art lika långa som hela kroppen. De kunde anses göra gagn i strid, men som de hos en art ega en skönt rosenröd färg och äro kantade med svart samt försedda med ett blekt streck i midten, och då dessa insekter allesammans hafva ett synnerligen präktigt
