Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/386

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
48
sekundära könskarakterer hos foglarne.

han flög nedåt “med utsträckta vingar, frambragte ett brakande och rasslande buller“ liksom af ett fallande träd.[1] Hanen ensam af en bland de indiska trapparne (Sypheotides auritus) har sina vingpennor af första ordningen betydligt tillspetsade, och om hanen af en beslägtad art vet man, att han frambringar ett surrande ljud, då han friar till honan.[2] I en vida skild grupp, nämligen honingsfoglarne, hafva hanarne ensamma af vissa arter antingen skaften på sina vingpennor af första ordningen mycket utplattade eller fanen tvärt urringade mot spetsen. Så har t. ex. hanen af Selasphorus platycercus i fullvuxet tillstånd den första vingpennan af första ordningen (fig. 44) på detta sätt urringad. Då han flyger från blomma till blomma, frambringar han “ett skarpt, nästan pipande buller“;[3] men hr Salvin tyckte icke, att bullret åstadkoms med afsigt.

Fig. 44. Vingpenna af första ordningen af en honingsfogel, Selasphorus platycercus (efter en teckning af hr Salvin). Öfre figuren af en hane; den undre motsvarande fjäder af en hona.

Slutligen hafva hanarne af åtskilliga arter inom ett underslägte af Pipra sina vingpennor af andra ordningen modifierade på ett ännu anmärkningsvärdare sätt, enligt hvad hr Sclater anmärker. Hos den präktigt färgade Pipra deliciosa äro de trenne första pennorna af andra ordningen försedda med tjocka skaft och böjda mot kroppen; hos den fjerde och femte (fig. 45 a) är förändringen större, och hos den sjette och sjunde (b, c), är skaftet “i utomordentlig grad förtjockadt, så att det bildar en solid hornmassa“. Äfven fanen äro betydligt förändrade till utseendet i jemförelse med motsvarande fjädrar (d, e, f) hos honan. Äfven vingarnes ben, hvilka uppbära de egendomliga fjädrarne hos hanen, uppgifvas af hr Fraser vara mycket förtjockade. Dessa småfoglar åstadkomma ett ovanligt buller, och den första “skarpa tonen är icke olik en pisksmäll“.[4]

Olikheten i såväl de vokala som de instrumentala ljud, hvilka åstadkommas af många arters hanar under fortplantningstiden, och olikheten af de medel, hvarigenom sådana ljud frambringas, är högeligen anmärkningsvärd. Vi erhålla på så sätt en hög tanke

  1. Hr Salvin i Proceedings of the Zoological Society, 1867, sid. 160. Jag är denne utmärkte ornitholog mycket förbunden för teckningar af fjädrarne hos Chamæpetes och för andra uppgifter.
  2. Jerdon, Birds of India, vol. III, sid. 618 och 621.
  3. Gould, Introduction to the Trochilidæ, 1861, sid. 49. Salvin, Proceedings of the Zoological Society, 1867, sid. 160.
  4. Sclater i Proceedings of the Zoological Society, 1860, sid. 90, och i Ibis, vol. IV, 1862, sid. 175. Äfvenledes Salvin i Ibis, 1860, sid. 37.