Af de föregående fakta, särskildt deraf, att intetdera könet hos vissa foglar förändrar färg under någondera af de årliga ruggningarna eller undergår en så ringa förändring, att den knappast kan vara till någon nytta för dem, och af den omständigheten, att honorna af andra arter, som rugga två gånger, dock bibehålla samma färger hela året igenom, kunna vi sluta, det vanan att rugga två gånger årligen icke har förvärfvats, för att hanen skulle under parningstiden erhålla ett prydligt utseende, utan att den dubbla ruggningen, som ursprungligen har erhållits för något visst ändamål, sedermera i vissa fall har begagnats för att erhålla en bröllopsdrägt.
Vid första anblicken synes det vara en förvånande omständighet, att några arter bland nära beslägtade foglar regelbundet skulle undergå en dubbel, årlig ruggning och andra endast en enkel sådan. Ripan t. ex. ruggar två eller till och med tre gånger på året och orren endast en gång; några af de präktigt färgade honingssugarne (Nectariniæ) i Indien och några underslägten af mörkt färgade piplärkor (Anthus) hafva en dubbel, hvaremot andra hafva en enkel årlig ruggning.[1] Men de gradationer i ruggningssättet, hvilka man vet förekomma hos åtskilliga foglar, visa oss, huru arter eller hela grupper af arter ursprungligen kunde hafva erhållit sin dubbla årliga ruggning eller ånyo förlorat denna vana, sedan de en gång erhållit den. Hos vissa trappar och pipare är vårruggningen långt ifrån fullständig; några fjädrar förnyas, och några förändra färg. Det gifves äfvenledes anledning att tro, det några äldre hanar af vissa trappar och rallartade foglar, hvilka egentligen undergå en dubbel ruggning, bibehålla sin bröllopsdrägt hela året igenom. Endast några få, högeligen modifierade fjädrar kunna om våren tillkomma till fjäderdrägten, såsom händelsen är med de skifformiga stjertfjädrarne hos vissa drongos (Bhringa) i Indien och med de förlängda fjädrarne på ryggen, falsen och i hufvudtofsen hos vissa hägrar. Genom sådana steg som dessa kunde vårruggningen blifva allt fullständigare, tills en fullkomligt dubbel ruggning hade erhållits. Det kan äfvenledes visas, att en gradation förefinnes i den tidslängd, under hvilken hvardera af de årliga fjäderdrägterna bibehålles, så att den ena kan komma att bibehållas hela året igenom, hvaremot den andra går fullständigt förlorad. Så bibehåller Machetes pugnax om våren sin halskrage endast under två månader. Hanen af Chera progne erhåller i Natal sin
- ↑ Se om ripans ruggning Gould, Birds of Great Britain. Om honingsfoglarne se Jerdon, Birds of India, vol. I, sid. 359, 365, 369. Se om ruggningen hos Anthus Blyth i Ibis, 1867, sid. 32.
