Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/432

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
94
foglar.

Med hänsyn till de obetydliga individuela olikheter, hvilka i större eller mindre grad äro gemensamma för alla medlemmarne af samma art, hafva vi all anledning till den tron, att de i afseende på urvalets verksamhet äro af den allra största vigt. Sekundära könskarakterer äro synnerligen underkastade variation både hos djur i vildt och tamt tillstånd.[1] Det finnes likaledes, såsom vi hafva sett i vårt åttonde kapitel, skäl att tro, det variationer äro mera egnade att uppträda hos han- än hos honkönet. Alla dessa tillfälligheter äro högeligen gynsamma för könsurvalet. Huruvida på så sätt förvärfvade karakterer öfverflyttas till det ena eller till båda könen, beror, såsom jag hoppas visa i följande kapitel, i de flesta fall uteslutande på den förärfningsform, som är förherskande inom de ifrågavarande grupperna.

Det är stundom svårt att bilda sig någon åsigt, huruvida vissa obetydliga olikheter mellan könen helt simpelt äro resultatet af föränderlighet med en till könet inskränkt förärfning utan könsurvalets tillhjelp, eller om de hafva blifvit förökade genom denna senare process. Jag syftar här icke på de otaliga exempel, hvari hanen företer lysande färger eller andra prydnader, hvilka honan endast till en ringa del eger, ty dessa fall bero nästan med visshet på, att de ursprungligen af hanen förvärfvade karaktererna i större eller mindre grad hafva öfverflyttats till honan. Men hvad kunna vi nu sluta med afseende på vissa foglar, hos hvilkas båda kön t. ex. ögonen skilja sig obetydligt till färgen?[2] I några fall äro ögonen synbarligen olika; så äro bland storkarne af slägtet Xenorhynchus hanens mörkt nötbruna, hvaremot honans äro gummiguttagula; hos många hornskator (Buceros) hafva hanarne, enligt hvad jag hör af hr Blyth,[3] intensivt karmosinröda och honorna hvita ögon. Hos Buceros bicornis är bakre kanten af hjelmen och en strimma på näbbryggen svarta hos hanen, men icke på så sätt beskaffade hos honan. Hafva vi rätt i den förmodan, att dessa svarta teckningar och ögonens karmosinröda färg hafva hos hanarne bibehållits eller ökats genom könsurval? Detta är mycket tvifvel underkastadt; ty hr Bartlett visade mig i Zoological Gardens, att munnens insida hos denna Buceros är svart hos hanen och köttfärgad hos honan, och deras yttre utseende eller

  1. Se om dessa saker äfvenledes Variation of Animals and Plants under Domestication, vol. I, sid. 253; vol. II, sid. 73, 75.
  2. Se t. ex. om iris hos Podica och Gallicrex i Ibis, vol. II, 1860, sid. 206, och vol. V, 1863, sid. 426.
  3. Se äfvenledes Jerdon, Birds of India, vol. I, sid. 243—245.