Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/437

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
99
sekundära könskarakterers gradation.

synes bildandet af en ögonfläck i dess enklaste tillstånd vara en simpel sak. Genom hvilka vidare steg de sammansatta ocellerna, som inneslutas af många hvarandra efterföljande färgbälten, hafva uppstått, vill jag icke göra anspråk på att säga. Men då vi ihågkomma de bandade fjädrarne hos mellanformer, som hafva alstrats från olika färgade höns, och ögonfläckarnes utomordentliga föränderlighet hos många lepidopterer, kan dessa sköna prydnaders bildning näppeligen vara en invecklad process och beror sannolikt på någon obetydlig och gradvis försiggången förändring i väfnadernas natur.


Sekundära könskarakterers gradation. — Fall af gradation äro af vigt för oss, emedan de visa, att det åtminstone är möjligt, att högeligen sammansatta prydnader kunna hafva förvärfvats genom små, hvarandra efterföljande steg. För att upptäcka de verkliga steg, hvarigenom en nu lefvande fogels hane har erhållit sina präktiga färger eller andra prydnader, borde vi betrakta den långa raden af hans forntida, utdöda stamformer, hvilket tydligen är omöjligt. Vi kunna dock i allmänhet erhålla en ledtråd genom att jemföra alla arterna inom en grupp, om han är stor, ty några af dem skola sannolikt, åtminstone till en del, ega qvar spår af sina förra karakterer. I stället för att inlåta mig på tråkiga detaljer angående olika grupper, inom hvilka påtagliga exempel på gradation kunde lemnas, synes bästa planen vara att taga en eller två tydligt utmärkta fall, t. ex. det med påfogeln, för att finna, om något ljus på så sätt kan spridas öfver de steg, hvarigenom denna fogel har erhållit så lysande prydnader. Påfogeln är hufvudsakligen märkvärdig för sina stjerttäckares utomordentliga längd; sjelfva stjerten är icke mycket lång. Fanstrålarne äro nästan utefter dessa fjädrars hela längd skilda eller upplösta; detta är dock händelsen med fjädrarne hos många arter och hos några varieteter af tamhönset och dufvan. Fanstrålarne sammansmälta mot spolens spets och bilda den ovala skifvan eller ocellen, hvilken helt säkert är ett af de skönaste föremål i verlden. Han utgöres af en regnbågsskimrande, intensivt blå, tandad medelpunkt, hvilken omgifves af ett rikt grönt bälte, som i sin ordning innefattas af ett bredt kopparbrunt bälte och detta af fem andra smala bälten af föga olika, regnbågsskimrande schatteringar. En obetydlig karakter i skifvan förtjenar kanske omnämnas: fanstrålarne sakna ett stycke bortåt utefter ett af de koncentriska bältena i större eller mindre grad sina sidogrenar, hvilket förlänar den ett högeligen fulländadt