Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/454

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
116
foglar.

öfverflyttas till honan, hvilken då skulle komma att i ringa grad likna hanen, såsom det händer hos några hönsracer. Eller vidare kunde de flesta, men icke alla de följande stadierna öfverflyttas till båda könen, och honan skulle då mycket likna hanen. Det kan knappast betviflas, att detta är orsaken till, att kroppdufvans hane har något större kräfva, och att hanen af brefdufvan har något större köttlappar än sina respektiva honor, ty uppfödare hafva icke utvalt det ena könet mer än det andra och hafva icke hyst någon önskan, att dessa karakterer skulle starkare utvecklas hos hanen än hos honan, ehuru detta är händelsen hos båda könen.

Samma sätt att gå tillväga borde följas, och samma svårigheter skulle möta, om man önskade bilda en race, hvars honor ensamma egde någon ny färg.

Vår uppfödare kunde slutligen önska att bilda en race, hvars begge kön skilde sig från hvarandra och äfven båda från föräldraarten. Här skulle svårigheten vara ytterlig, så framt icke de hvarandra efterträdande variationerna från första början vore å båda sidor inskränkta till könet, då icke någon svårighet skulle förefinnas. Vi se detta med tamhönset; så afvika båda könen af de strimmiga Hamburghönsen i betydlig mån från hvarandra och från båda könen af den ursprungliga Gallus bankiva, och begge bibehållas nu genom beständigt urval vid sin förträfflighetsgrad, hvilket skulle vara omöjligt, så vida icke bådas utmärkande karakterer vore i sin förärfning begränsade. Spanska hönset erbjuder ett mera egendomligt exempel; tuppen har en ofantlig kam, men några af de påföljande variationerna, genom hvilkas hopande den har förvärfvats, synas hafva blifvit öfverflyttade till hönan, ty hon har en många gånger större kam än hönornas af föräldraarten. Men hönans kam skiljer sig i ett hänseende från tuppens, ty den är benägen för att slå öfver; i en nyare tid har bruket bjudit, att detta alltid skulle vara händelsen, och framgången har hastigt åtföljt påbudet. Kammens nedhängande måste nu i sitt öfverflyttande inskränkas till könet; i annan händelse skulle det hindra tuppens kam att stå fullkomligt upprätt, hvilket skulle vara afskyvärdt för hvarje uppfödare. Å andra sidan måste den upprättstående kammen hos tuppen vara en till könet inskränkt karakter; i motsatt händelse skulle hönans kam hindras att falla ned.

Af föregående upplysningar inse vi, att det, äfven om man har att förfoga öfver nästan obestämd tid, skulle vara en ytterst svår och invecklad, ehuru kanske icke omöjlig sak att genom urval förvandla en form för öfverflyttningen i en annan. Derför är jag utan tydligt bevis i hvarje händelse obenägen för det