Äfvenledes ådagalades, att variationer, som framträda i en framskriden ålder, vanligen förärfvas till samma kön, hos hvilket de först visade sig, hvaremot variationer, som förekomma i en tidig ålder, äro benägna att öfverflyttas till båda könen; dock kunna icke alla fall af förärfning, som är inskränkt till könet, på så sätt förklaras. Vidare visades, att om en fogelhane varierade, så att han som ung blefve bjertare, skulle sådana variationer icke vara till något gagn, innan fortplantningsåldern hade uppnåtts och täflan uppstått mellan rivaliserande hanar. Om vi antaga, att i medeltal tre fjerdedelar bland de unga hanarne af några arter dödas af åtskilliga fiender, skulle utsigterna vara som tre till ett mot, att någon enda bjertare än vanligt färgad individ skulle förblifva vid lif för att fortplanta sin art. Men hvad de foglar beträffar, som lefva på marken, och hvilka vanligen behöfva skydd af mörka färger, skulle bjerta färger vara långt farligare för de unga och oerfarna än för de fullvuxna hanarne. I följd häraf skulle de hanar, hvilka i ungdomen varierade i afseende på färgernas bjerthet, i stor mängd förgöras och utödas genom naturligt urval; å andra sidan kunde de hanar, hvilka såsom nästan fortplantningsskickliga varierade på detta sätt, förblifva vid lif, ehuru de voro utsatta för något mera fara, och de skulle fortplanta sin art, emedan de gynnades genom könsurvalet. Den omständigheten, att de bjert färgade unga hanarne utödas, och att de till könsmognad hunna hafva framgång i sitt frieri, kan enligt grundsatsen om ett vexelförhållande, som förefinnes mellan tiden för variationen och förärfningens form, förklara, att hanarne ensamma af många foglar hafva förvärfvat och endast till sina hanafkomlingar i arf öfverlemnat lysande färger. Jag vill dock ingalunda påstå, att ålderns inflytande på förärfningens form indirekt är den enda orsaken till den stora olikheten mellan många foglars kön i afseende på färgernas bjerthet.
Som det angående alla foglar, hvilkas kön skilja sig till färgen, är en intressant fråga, huruvida hanarne ensamma hafva förändrats genom naturligt urval och honorna, så vidt som denna kraft afses, lemnats oförändrade eller endast till en del förändrats, eller om honorna hafva särskildt modifierats genom naturligt urval för att komma i åtnjutande af skydd, vill jag ganska utförligt behandla denna fråga och detta till och med till större omfång, än dess inneboende betydelse förtjenar, ty åtskilliga anmärkningsvärda biomständigheter kunna på så sätt beqvämt afhandlas.
Innan vi inlåta oss på frågan om färgen, mera särskildt med hänsyn till hr Wallace’s slutsatser, kan det vara nyttigt att från en lika synpunkt afhandla några andra olikheter mellan könen.
