Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/494

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
156
foglar.

ålder, öfverflyttas till båda könen), gälla, som det synes, inom första,[1] andra och fjerde klassen af fall, men felslå hos lika många, nämligen inom den tredje, ofta i den femte[2] och hos den sjette lilla klassen. De hålla dock streck, så vidt jag kan döma, hos en betydligt öfvervägande mängd fogelarter. Antingen det så är förhållandet eller icke, kunna vi af de i åttonde kapitlet anförda fakta draga den slutsatsen, att perioden för förändringen har varit ett vigtigt element vid bestämmandet af förärfningens form.

Det är svårt att med hänsyn till foglar afgöra, enligt hvilken måttstock vi böra döma, om perioden för förändringen inträder tidigt eller sent, om efter åldern i förhållande till lifslängden eller till fortplantningsförmågan eller till antalet ruggningar, som arten genomgår. Foglarnes ruggning skiljer sig till och med inom samma familj betydligt utan någon uppvislig orsak. Några foglar rugga så tidigt, att nästan alla kroppsfjädrarne fällas, innan de första vingpennorna äro fullt utvuxna, och vi kunna icke tro, att detta var det ursprungliga förhållandet. Om ruggningsperioden har påskyndats, skulle den ålder, hvari den fullt utbildade fjäderdrägtens färger först utvecklades, origtigt synas oss hafva varit tidigare, än den verkligen var. Detta kan belysas genom det förfaringssätt, som följes af några fogeluppfödare, hvilka rycka bort några få fjädrar från bröstet på de i boet liggande domherreungarne och från hufvudet eller halsen på de unga guldfasanerna i afsigt att förvissa sig om deras kön, ty dessa fjädrar ersättas hos hanarne omedelbart af färgade.[3] Den verkliga lifslängden är känd hos endast få foglar, så att vi knappast kunna döma efter denna måttstock. Med hänsyn till den period, hvari fortplantningsförmågan erhålles, är det en anmärkningsvärd omständighet, att åtskilliga foglar tillfälligtvis häcka, medan de hafva sin outbildade fjäderdrägt i behåll.[4]

  1. Hanarne t. ex. af Tanagra æstiva och Fringilla cyanea behöfva tre och hanen af Fringilla ciris fyra år för att fullständiga sin sköna fjäderdrägt (se Audubon, Ornithological Biography, vol. I, sid. 233, 280, 378). Strömandens hane behöfver tre år (ibidem, vol. III, sid. 614). Guldfasanens hane kan icke, såsom jag hör af hr J. Jenner Weir, skiljas från honan, då han är vid pass tre månader gammal, utan han erhåller icke sin fulla prakt förrän i slutet af September följande år.
  2. Så behöfva Ibis tantalus och Grus americanus fyra, flamingon åtskilliga och Ardea ludoviciana två år, innan de erhålla sin fullkomliga fjäderdrägt. Se Audubon, ibidem, vol. I, sid. 221; vol. III, sid. 133, 139, 211.
  3. Hr Blyth i Charlesworth’s Magazine of Natural History, vol. I, 1837, sid. 300. Hr Bartlett har lemnat mig uppgiften om guldfasanerna.
  4. Jag har i Audubon’s Ornithological Biography funnit följande fall. Rödstjerten i Amerika (Muscicapa ruticilla) vol. I, sid. 203. Ibis tantalus behöfver fyra år för att blifva fullt utvecklad, men häckar stundom i andra året (vol. III,