Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/497

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

159

klasser af fall.

en egretthäger (Buphus coromandus) i Indien, hvars ungar och fullvuxna individer af båda könen äro hvita om vintern, under det att de fullvuxna om sommaren blifva rödgula. Hos Anastomus oscitans från Indien hafva vi ett liknande fall, men färgerna äro förbytta, ty ungarne och de fullvuxna af båda könen äro om vintern grå och svarta, hvaremot de fullvuxna blifva hvita under sommaren.[1] Ett exempel på det andra fallet lemnar tordmulen (Alca torda, Linn.), hvars ungar i sin första fjäderdrägt hafva samma färg som de fullvuxna under sommaren, äfvensom ungarne af den hvitkronade sparfven i Norra Amerika (Fringilla leucophrys), hvilka, så snart de erhållit flygförmågan, hafva vackra hvita strimmor på sina hufvuden, hvilka förloras af ungarne och de gamla under vintern.[2] Med hänsyn till det tredje fallet, nämligen att ungarne ega en mellanliggande karakter mellan den fullt utbildade sommar- och vinterdrägten, framhåller Yarrell,[3] att detta inträffar hos många vadare. Hvad det beträffar, att ungarne i betydande grad skilja sig från båda könen i sin fullt utbildade sommar- och vinterdrägt, så förekommer detta hos några hägrar och silfverhägrar i Norra Amerika och Indien, hvilkas ungar ensamna äro hvita.

Jag skall framställa endast några få anmärkningar angående dessa invecklade fall. Då ungarne likna honan i hennes sommardrägt eller de fullvuxna af båda könen i deras vinterdrägt, skilja sig fallen från dem, som äro framstälda under första och tredje klasserna, endast deri, att de karakterer, hvilka ursprungligen förvärfvades af hanarne under fortplantningstiden, hafva vid sin förärfning blifvit begränsade till motsvarande årstid. Då de fullvuxna hafva en skiljaktig sommar- och vinterdrägt, och ungarne skilja sig från båda, är fallet svårbegripligare. Vi kunna som sannolikt antaga, att ungarne hafva bibehållit ett forntida tillstånd hos fjäderdrägten; vi kunna genom könsurvalet förklara de fullvuxnes sommar- eller parningsdrägt, men huru kunna vi förklara deras skilda vinterdrägt? Om vi kunde antaga, att denna drägt i alla händelser tjenar som ett skydd, skulle dess förvärfvande vara en simpel sak; men det tyckes icke finnas något godt skäl för detta antagande. Man kunde förmoda, att de under vintern och sommaren betydligt

  1. Jag har Blyth att tacka för uppgiften angående Buphus; se äfvenledes Jerdon, Birds of India, vol. III, sid. 749. Se om Anastomus Blyth i Ibis, 1867, sid. 173.
  2. Se om Alca Macgillivray History of British Birds, vol. V, sid. 347. Om Fringilla leucophrys Audubon, ibidem, vol. II, sid. 89. Jag skall längre fram hänvisa till, att vissa hägrars och silfverhägrars ungar äro hvita.
  3. History of British Birds, vol. I, 1839, sid. 159.