Förord.
När dessa småskrifter från 1896 nu ånyo
framträda, har en ungdom uppvuxit, som intet minnes om
den strid, de en gång framkallade. Därför måste jag
här med några ord påminna om striden, isynnerhet
som det annars torde synas mången ny läsare ofattligt
att jag i Kvinnopsykologi och logik
egentligen endast i bredare utformning upprepar, vad
jag redan kortare och bättre sagt i Missbrukad
kvinnokraft.
Detta föredrag hölls sensommaren 1895 i Köpenhamn och vad jag där sade syntes många så obestridligt, att jag egentligen kände mig förlägen att framföra dessa självklarheter. Men när föredraget upprepades i Sverige brast en storm lös, på vilken jag var allt utom förberedd. Även om jag varit det, hade jag dock ej tegat. Ty jag ansåg — och jag anser ännu — att den sanning, jag här kämpar för, icke är nog insedd och att denna bristande insikt hämnar sig på det unga kvinnosläktet och således medelbart på folket i dess helhet. Mellan Missbrukad kvinnokraft och Kvinnopsykologi ligga först och främst de anfall, där råa förväxlingar av begreppen moderskap och moderlighet, oförsynta personliga smädelser och enfaldiga missuppfattningar på goda skäl dolde sig — och frodades — i anonymitetens skugga. Vidare alla de öppna anfallen. Dels vid diskussionsmöten, där man t. o. m. sökte nedhyssja mig när jag — såsom inbjuden — tog ordet,
