Sida:Myrberg GT 048.png

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
48KAP. 36, 37.
HJOBS BOK.


skriande hjelpa dig ut ur trängseln, eller skola alla dina kraftansträngningar förmå det? 20Längta ej så ifrigt efter den natt, som lyfter hela folkverlden ifrån sitt rum.

21Tag dig till vara och vänd dig ej till det onda; ty du har valt det framför att tåligt lida.[1] 22Se, Gud är alltför hög och mäktig, hvem vill undervisa en sådan som han är?[2] 23Hvem vill föreskrifva honom hans väg, eller hvem vill säga: »Du har gjort orätt?»

24Tänk hellre på att förhärliga hans verk, som mästare hafva besjungit;[3] 25som alla menniskor se sin lust uppå, och en dödlig skådar på långt afstånd.[not 1]

26Se, Gud är stor öfver allt vårt förstånd; hans års tal är outransakligt. 27Han afskiljer vattnets droppar från deras molnlager, så att de utgjuta sig såsom regn, 28som skyarne sända ned i strömmar och låta regna på menniskorna rikligen. 29Och hvem förstår molnens sätt att utbreda sig, eller dundren från hans tjäll?[4]

30Se, han sprider sitt sken omkring sig, och breder det såsom, ett täcke öfver hafvet ända till dess botten,[5] 31då han med dem[not 2] går till rätta med folken, och gifver spis i öfverflöd. 32Sina händer laddar han med blixten, och bjuder öfver den såsom en, den der träffar målet. 33Hans dundrande förkunnar hans ankomst, boskapen äfven förkunnar att han är i antågande.

Kapitel 37

37.1Det uppfyller äfven mitt hjerta med bäfvan, så att det hoppar från sitt rum.

2Hören, ja hören dånet af hans röst; mullret, som utgår af hans mun![6] 3Under hela himmelen släpper han det loss, och hans ljungeld far från jordens ena ände till den andra. 4På den följer åskskrällen; han dundrar med majestätet af sin röst och sparar ej på blixtarne, då hans röst höres.

5Ja, Gud dundrar underbart med sin röst; han gör stora ting, som öfvergå vårt förstånd. 6Han säger till snön: »Fall till jorden;» och det nedströmmande regnet, regnet af hans väldiga störtskurar,[7] 7förseglar alla menniskors händer: för att alla menniskor skola besinna, att han är


  1. Jak. 1:2, 12; 5:10, 11.
  2. Es. 40:13, 14.
  3. 2 Sam. 23:2; Ps. 148, 150.
  4. Ps. 104:3.
  5. Ps. 18:15, 16.
  6. Ps. 29:3.
  7. Ps. 147:16; Kap. 38:28.
  1. Således endast en skymt af; jemf. Kap. 26:14!
  2. Det är sagdt om molnen.