blottar hans pansarbeklädnad? Hvem vill gå till honom med trens och betsel? 6Hvem vill öppna hans gaps portar? Hans tandrader, huru fasliga äro de ej!
7Präktiga äro hans sköldbucklors rader: slutna tillsamman såsom med ett fast insegel. 8De äro fogade till hvarandra så tätt, att icke en flägt kan tränga emellan. 9De äro hoplödda den ena med den andra, de sluta sig till hvarandra så att de icke kunna åtskiljas.
10När han nyser, så utgår en ljusflod från honom, och hans ögon äro såsom morgonrodnadens ögonlock. 11Ur hans gap utgå lågor, och eldgnistor framspringa derifrån. 12Ur hans näsborrar utgår rök såsom af en kokande gryta med säf till bränsle.
13Hans andedrägt är glödande lik en koleld, och eldsflammor utgå ur hans gap. 14Styrkan har sitt säte i hans hals, och förskräckelsen är hans förelöpare. 15Hans stjert är fastlödd, den är sammangjuten med honom orubbligt.
16Hans hjerta är stöpt till en sten, det är stöpt till likhet med den undre qvarnstenen. 17Då han reser sig, betagas de väldiga af fruktan, och bringas af förskräckelse ur fattning. 18På honom biter icke svärdet, som träffar honom, ej spjut och kastvapen och harpun.
19Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom murket trä. 20Bågens son drifver honom ej på flykten, slungans stenar bytas för honom till boss. 21Stridsklubban aktar han som ett halmstrå, och han ler åt kastspjutets hvinande.
22Undcr honom äro såsom plogbillar,[not 1] han släpar sig såsom en troskvält öfver dyn. 23Han kommer djupet att sjuda likt en gryta, och förvandlar hafvet[not 2] till en välling. 24Han lemnar efter sig en lysande strimma i sin väg; man kunde tro, att djupet blifvit gråhårigt.
25Ja, på jorden finnes ingen som är hans like; han är skapad till att vara utan fruktan. 26Han ser med förakt på allt hvad högt är; han är en konung öfver alla vilda djur.
⁎
