hvilken belägenhet han vara må, der finner psalmer och ord, som skicka sig för hans omständigheter och passa för honom så noga, som vore de endast för hans skull satta dit, så att han icke ens sjelf kan sätta eller finna på eller önska dem bättre.
Och detta är äfven godt dertill, att när någon finner behag i sådana ord, och de träffa in på honom, så kan han vara viss derom, att han är i de heligas gemenskap, och att det har gått alla heliga såsom det har gått honom, emedan de alla sjunga samma visa med honom. Synnerligen om han äfven kan tala dessa ord till Gud så, som de hafva gjort, hvilket måste ske i tron; ty en gudlös menniska smaka de icke.
Slutligen är med Psaltaren den säkerhet och trygga lejd, att man utan fara kan efterfölja alla heliga i det den innehåller. Ty andra exempel och legender om de stumma helgonen komma med många gerningar, som vi icke kunna göra efter, men ännu flera, som äro farliga att göra efter och gemenligen åstadkomma sekter och partier samt föra och draga ifrån de heligas gemenskap. Men Psaltaren håller sig ifrån partierna och drager dig till de heligas gemenskap; ty den lär dig att i glädje och sorg, i hopp och fruktan tänka och tala, såsom alla heliga hafva tänkt och talat.
Korteligen, vill du se den heliga kristliga kyrkan målad med lefvande färg och gestalt i en liten och sammanträngd bild, så tag för dig Psaltaren; der har du en vacker, klar, ren spegel, som skall visa dig hvad kristenheten är. Ja, du skall äfven der finna dig sjelf och det rätta gnothi seauton (känn dig sjelf); ja, Gud sjelf och alla skapade varelser.
Derföre låten oss nu äfven se till att vi tacka Gud för sådana outsägliga välgerningar och med flit och allvar mottaga, bruka och öfva desamma, Gud till lof och ära, att vi ej med vår otacksamhet må förtjena att det går oss värre än förut. Ty tillförene under mörkrets tid, hvilken skatt skulle det då icke ansetts hafva varit, om någon kunnat rätt förstå och på sitt modersmål läsa eller höra en psalm, och de hafva dock icke fått det sig gifvet! Men nu — saliga äro de ögon, som se, det vi se, och de öron, som höra, det vi höra! Och dock fruktar jag, ja vi se tyvärr för våra ögon, att det går oss såsom Judarne i öknen, hvilka sade om himmelsbrödet: Vår själ vämjes vid den lösa maten. Men vi skola äfven veta, att der äfven står, huru de blefvo plågade och dogo, att det icke går oss sammaledes.
Dertill bjelpe oss all nåds och barmhertighets Fader genom Jesum Christum vår Herre. Honom vare lof och ära och pris för denna Psaltare och för alla hans otaliga och outsägliga välgerningar i evighet. Amen, Amen!
