Sida:Myrberg GT 071.png

PSALM 14—16.71

PSALTAREN.

---

frågade efter Gud.^{[1] 3}Alla voro de affälliga, förderfvade allesamman i grund; Ingen var som gjorde det som var godt, Icke så mycket som en.^[2]

⁴Veta de det då icke, alla dessa ogerningsmän, Som uppäta mitt folk såsom man äter bröd, Och icke åkalla HERREN?^{[3] 5}En gång skola de bäfva och förskräckas; Ty Gud är hos de rättfärdigas slägte.

⁶Viljen I bringa den betrycktes rådslag på skam, Då HERREN är hans tillflykt?^[4]

⁷O, att Israels frälsning måtte komma ifrån Zion, Då HERREN gör en ände på sitt folks fångenskap! Då skall Jakob jubla, då skall Israel fröjdas.^[5]

1. Ps. 33:13.
2. 1 Mos. 6:12; Rom. 3:10—12.
3. Mich. 3:3.
4. Ps. 12:6.
5. Es. 64:1—5 (63:19 64.[?]

15 Psalmen.

Bilden af en rätt Israelit.

¹En psalm af David.

Jehovah, hvem skall gästa i din hydda? Hvem skall bo på ditt heliga berg?^[1]
2Den som vandrar ostraffligt;
Och gör rättfärdighet;
Och talar sanning i sitt hjerta.^[2]
3Den som ej förtalar med sin tunga;
Icke gör den andre något ondt;
Och icke drager smälek öfver sin nästa.
⁴Den, i hvars ögon den föraktlige är värd förakt,
Men som ärar dem, som frukta HERREN;
Den som svär till egen skada och icke ryggar.
⁵Den som icke sätter sina penningar på ocker,
Och icke tager mutor mot den oskyldige:^[3]
7Den som gör detta allt, han skall icke vackla till evig tid.

1. Ps. 84:5.
2. Es. 33:15.
3. 2 Mos. 22:24.

16 Psalmen.

Den frommes högsta skatt och salighet i Gud.

¹En sång af David.

Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig. ²Ja, sagt hafver jag till HERREN: »Herre, du är mitt goda;