47HERREN lefver och välsignad vare min klippa, Och prisad högt vår frälsnings Gud: 48Den Gud, som skaffat mig hämnd Och lade folk under mig; 49Som räddade mig från mina fiender Och stälde mig högt öfver mina hatare; Som frälste mig från våldets man! 50Derföre vill jag prisa dig bland folken, o Jehovah, Och lofsjunga ditt namn;[1] 51Lofsjunga honom, som så härligt hulpit sin konung, Och som bevisar nåd emot sin Smorde, mot David och mot hans ätt till evig tid.[2]
19 Psalmen.
Härligheten af Guds uppenbarelse i naturen och i lagens ord.
1För sångmästaren: en psalm af David.2Himlarne förtälja Guds härlighet, Och fästet förkunnar hans händers verk.[1] 3En dag predikar derom för en annan, Och en natt kungör det för en annan. 4De tala ej, de orda ej, Man hör icke deras röst; 5Men deras mätesnöre går ut öfver hela jorden, Och deras språk till jordebygdens gräns.
Åt solen har han gjort ett tält i dem;[2] 6Och hon utgår såsom en brudgum ur sin kammare; Hon löper sin bana med fröjd lik en hjelte. 7Vid himmelens ände går hon upp; Och hon löper omkring till dess yttersta gräns; Och intet är skyldt för hennes hetta.
8HERRENS lag är fullkomlig, och vederqvicker själen; HERRENS vittnesbörd är sant, och gör den enfaldige vis.[3] 9HERRENS föreskrifter äro rätta, och fröjda hjertat; HERRENS bud äro klara, och upplysa ögonen;[4] 10HERRENS fruktan är ren, och består i evighet.
HERRENS rätter äro sanna, och rättfärdiga allesamman. 11De äro kostbarare än guld, och mycket af det finaste guld; De äro sötare än honung, och droppet af en honungskaka.[5] 12Genom dem varder ock din tjenare upplyst; Att taga vara på dem har med sig stor lön.
13Ho kan märka, huru ofta han stapplar? Rena mig från allt, som är fördoldt för mig.[6] 14Från fräcka
