alla lögnaktiga läppar förstummas, Som tala fräcka ord mot den rättfärdige Med högmod och förakt.
⁎
20Huru stor är din godhet, som du har förvarat åt dem, som frukta dig; Som du bevisar dem, hvilka taga sin tillflykt till dig, inför menniskors barn! 21Du gömmer dem i ditt anletes hägn för menniskors sammangaddningar, Du förborgar dem i din hydda för onda tungors anklagelse.[1]
22Välsignad vare HERREN, Ty han har betett sin nåd mot mig underbarligen i en fast stad.[2] 23Jag sade, jag, i min ängslan: »Jag är afskuren från dina ögons åsyn.» Men du hörde rösten af mitt bedjande, då jag ropade till dig.[3]
24Älsken HERREN, alla hans fromma; HERREN bevarar de trogna, Och vedergäller i rågadt mått den högmodige. 25Våren starka och må edert hjerta vara oförfäradt, Alle I, som vänten efter HERREN.[4]
32 Psalmen.
Vigten af en redlig syndabekännelse.
Den andra af de s. k. botpsalmerna.
1Af David; en betraktelse.Säll den, hvilkens öfverträdelse är förlåten, Hvilkens synd är öfverskyld.[1] 2Säll den menniska, hvilken HERREN icke tillräknar någon missgerning, Och i hvilkens ande ingen falskhet är.
3Så länge jag teg, förtärdes hela min kropp Genom min klagan dagen igenom.[2] 4Ty dag och natt var din hand öfver mig, Och min lifssaft förbyttes i sommarens torrhet. Selah.[3]
5Jag lät dig veta min synd, Och skylde icke öfver min missgerning. Jag sade: »Jag vill bekänna mina öfverträdelser för HERREN»; Då förlät du mig min svåra synd. Selah.[4]
