10HERREN har gjort hednafolkens råd om intet, Han har gjort om intet folkens tankar.[1] 11Men HERRENS råd består i evighet, Hans hjertas tankar från slägte till slägte.[2] 12Sällt det folk, hvars Gud HERREN är; Det folk, som han har utvalt till sin arfvedel.[3]
13Från himmelen skådar HERREN, Och ser på alla menniskors barn. 14Från sin bonings rum ser han ned på alla, som på jorden bo.[4] 15Han är den som hafver danat allas deras hjertan, Som gifver akt på alla deras verk.[5]
16En konung segrar ej genom sin stora makt; En hjelte räddar icke hans stora kraft.[6] 17Hästar förmå alls intet till segern, Och all deras styrka är för svag att frälsa.[7]
18Se, HERRENS öga är vändt till dem, som frukta honom; Till dem, som bida efter hans nåd:[8] 19För att rädda deras själ från döden, Och för att uppehålla deras lif i hungersnöd.[9]
20Vår själ väntar efter HERREN, Vår hjelp och vår sköld är han.[10] 21Ty i honom gläder sig vårt hjerta, Och på hans heliga namn förtrösta vi.
22Vare din nåd, o Jehovah, öfver oss, Likasom vi bida efter dig.
- ↑ Hjob 5:12; Ps. 2:1 f; Ords. 21:30.
- ↑ Ords. 19:21; Es 46:10.
- ↑ 5 Mos. 33:29; Ps. 144:15.
- ↑ Ps. 11:4.
- ↑ Ords. 15:3; 21:1.
- ↑ 1 Sam. 14:6; 2 Kr. 14:10.
- ↑ Ps. 20:8.
- ↑ Ps. 34:16; 145:18 f.
- ↑ Ps. 34:10, 11; 34:19.
- ↑ 5 Mos. 33:29; Ps. 3:4.
34 Psalmen.
Tacksägelse för räddning ur en öfverhängande lifsfara.
1Af David, då han stälde sig vansinnig inför Abimelek, och denne dref honom ifrån sig och han gick.[1]2Jag vill välsigna HERREN i all min tid, Hans lof skall ständigt vara i min mun.[2] 3Min själ skall berömma sig af HERREN; De fromma skola höra det och fröjdas.
4Prisen med mig HERREN, Och låten oss med hvarandra upphöja hans namn. 5Jag sökte HERREN och han svarade mig, Och frälste mig från allt hvad jag fruktade.
6De, som se efter honom, skola stråla af fröjd, Att deras anlete ej behöfver rodna och blygas. 7»Se, denne
