35 Psalmen.
Mot förföljare och otacksamma vänner.
1Af David.Utför, o Jehovah, min sak mot mina vedersakare; Strid mot dem, som strida emot mig. 2Tag till dig sköld, Och uppstå till min hjelp. 3Drag fram spjut och lans, och möt mina förföljare; Säg till min själ: »Jag är din hjelp.»
4Blygas och skämmas må de, som stå efter mitt lif; Drifvas tillbaka och rodna af skam må de, som stämpla min ofärd.[1] 5Må de varda såsom agnen för vinden, Och HERRENS engel stöte dem omkull![2] 6Må deras väg blifva höljd i mörker och hal, Och HERRENS engel jage efter dem![3] 7Ty utan sak hafva de utlagt för mig sitt näts grop, Utan sak hafva de gräft en fallgrop för min själ.[4]
8Ja, må förderfvet komma öfver dem oförtänkt, Och deras nät, som de hafva utlagt, fånga dem sjelfva, att de sjunka i förderfvet.[5] 9Men min själ må jubla i HERREN Och fröjdas öfver hans frälsning. 10Min hela varelse i mig må säga: »Jehovah, hvem är dig lik: Du som räddar den värnlöse från den honom öfvermäktige, Den värnlöse och arme från sin plundrare!»
⁎
11Vränga vittnen uppstå, Och spörja mig om det jag icke vet.[6] 12De löna mig med ondt för godt, Min själ är öfvergifven i grund.[7] 13Och jag, jag gick klädd i säck under deras sjukdom; Jag späkte min själ med fasta, Och min bön vände åter till min barm.[8] 14Såsom mot en vän, såsom mot en broder, så skickade jag mig: Såsom en som sörjer sin moder, så gick jag lutande och sorgklädd.
15Men nu glädja de sig öfver mitt fall och samlas, Samlas mot mig de nedriga, utan att jag det vet; Sönderslita. mig och höra icke upp,[9] 16Med gudlösa snyltgäster, som göra sig lustiga för ett mål mat, Gnisslande mot mig
