18Ty jag är färdig att falla, Och min jemmer är ständigt inför min åsyn 19Under det jag bekänner min missgerning, Och ängslas öfver min synd. 20)Och mina fiender utan sak äro talrika, Och många de, som hata mig för ingen orsak.[1]
21De löna mig med ondt för godt: De stå mig emot för det jag far efter det goda.[2] 22Övergif mig icke, Jehovah min Gud; Var ej fjerran från mig. 23Skynda till min hjelp, Herre du min frälsning.[3]
39 Psalmen.
Betraktelse öfver jordelifvets korthet och förgänglighet.
1För sångmästaren; för Jeduthun; en psalm af David.[1]2Jag sade: Jag vill taga vara på mina vägar, så att jag icke syndar med min tunga; Jag vill hafva i beredskap en munkorg för min mun, Så länge den ogudaktige är inför min åsyn.[2] 3Jag blef tyst och stum, Jag teg och talade icke om det goda, Men min smärta upprördes.[3] 4Mitt hjerta blef varmt i mitt bröst; Då jag tänkte derpå, upplågade i mig en eld; Jag talade med min tunga.[4]
5Lär mig, o Jehovah, betänka mitt lifs slut, Och mina dagars mått, huru ringa det är: Att jag må förstå, huru förgänglig jag är.[5] 6Se, till några handbredder har du gjort mina dagar, Och min lifslängd är såsom ett intet inför dig; Ja, blott en flägt äro alla menniskor, så fasta de än stå.[6] 7Såsom skuggbilder endast gå de omkring; Allt deras larm och buller betyder icke mera än en flägt. De samla tillhopa och veta icke, hvem som skall få det.[7]
8Och nu, på hvad skall jag hoppas, o Jehovah? — Min förbidan står till dig. 9Fräls mig från alla mina öfver- trädelser; Gör mig ej till spott och spe för den gudlöse. — 10Jag tiger stilla och upplåter ej min mun; Ty du har gjort det.[8] 11Tag från mig din näpst; För slagen af din hand förtvinar jag.
- ↑ 1 Krön. 25:1.
- ↑ Ps. 17:3, 4.
- ↑ Ps. 38:14, 18.
- ↑ Ps. 119:53; Jer. 20:9.
- ↑ Ps. 90:12.
- ↑ Ps. 90:5; 144:4.
- ↑ Hjob 14:1 f; Ps. 62:10; Pred. 2:18–21; Luk. 12:18—20.
- ↑ 2 Sam. 16:10.
