52 Psalmen.
1För sångmästaren; En betraktelse af David, 2då Edomiten Doeg kom och förkunnade för Saul och sade till honom: David har ingått i Akimeleks hus.[1]3Hvi berömmer du dig af din ondska, du väldige? Guds godhet hafver ännu ingen ände. 4Din tunga ställer till ofärd, Lik en skarp rakknif går den på med falskhet.[2] 5Du älskar det onda mera än det goda, Lögn mera än att tala hvad rätt är. Selah.
6Du älskar allt som stiftar ofärd, Du falska tunga; 7Derföre skall Gud ock nedrifva dig för evigt. Ja, han skall taga dig och rycka dig bort ur ditt tjäll, Och utrota dig ur de lefvandes land. Selah.
8Och de rättfärdiga skola se det och frukta; Och de skola le vid åsynen af honom (och säga):[3] 9»Se der den mannen, som icke gjorde Gud till sitt fäste, Utan förtröstade på sin myckna rikedom, och trotsade på sin ondska!»[4]
10Men jag är såsom ett grönskande olivträd i Guds hus, Och förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen. 11Jag skall tacka dig evinnerligen, då du har utfört ditt verk; Och jag skall kungöra ditt namn, ty det är godt, I åsynen af dina fromma.[5]
53 Psalmen.
Klagopsalm öfver ogudaktigheten på jorden med särskildt afseende på hednaverlden. (Jmf. Ps. 14.)
1För sångmästaren; »al-machalat»;[not 1] en betraktelse af David.2»Dåren säger i sitt hjerta: Ingen Gud är. Förderfvadt, afskyvärdt är deras onda väsende; Ingen gör det som är godt.[1]
- ↑ Betydelsen af detta ord är oviss; möjligen namn på molltonarten.
