3»Gud skådade från himmelen ned på menniskors barn, För att se, om någon förståndig fans, Någon som frågade efter Gud.[1] 4Alla voro de afvikna, förderfvade i grund allesamman; Ingen fans, som gjorde det som var godt, Icke så mycket som en.»
5Hafva de icke erfarit det, ogerningsmännen, Som uppåto mitt folk, såsom man äter bröd, Och icke åkallade Gud? 6Der grepos de af fruktan, som icke visste hvad fruktan var; Ty Gud förskingrade deras ben, som slogo läger emot dig. Du bragte dem på skam, ty Gud förkastade dem.
7O, att Israels frälsning komme från Zion! När Gud gör en ände på sitt folks fångenskap, Då skall Jakob jubla och Israel fröjdas.[2]
54 Psalmen.
1För sångmästaren, med strängaspel; en sång af David, 2då Siphiterna kommo och sade till Saul: »Se, David håller sig gömd hos oss.»[1]3Gud, fräls mig genom ditt namn, Och utför min sak med din mäktiga hand. 4Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal; 5Ty främlingar hafva uppstått emot mig, Och våldsmenniskor trakta efter mitt lif. De hafva icke stält Gud för sina ögon. Selah.
6Se, Gud är min hjelpare, Herren är den som är min själs stöd. 7Må det onda, som mina fiender mig gjort, drabba dem tillbaka; Utrota dem i kraft af din trofasthet! 8Då skall jag offra åt dig med villig håg, Och prisa ditt namn, Jehovah, att det är godt. 9Ty ur all nöd har han frälst mig, Och på mina fiender har mitt öga sett sin lust.[2]
55 Psalmen.
Emot upproriska undersåtar och förrädiska vänner. (Jmf. Ps. 41.)
1För sångmästaren med strängaspel; en betraktelse af David.2Hör, o Gud, på min bön, Och dölj dig ej för mitt bönerop. 3Lyssna till mig och svara mig, då jag full
