dem i grafvens djup; De blodgiriga och falska skola icke uppnå hälften af sina dagar; Men jag, jag förtröstar uppå dig.
56 Psalmen.
1För sångmästaren; efter »Den stumma dufvan i främmande land». En uppsats af David, då Filisteerna grepo honom i Gath.[1]2Var mig nådig, o Gud, ty menniskor vilja uppsluka mig; Dagen igenom ligga de i strid med mig och ansätta mig. 3Ja, mina fiender vilja uppsluka mig dagen i ända; Ty många äro de, som fulla af högmod strida emot mig.[2]
4Den dagen, då jag fruktar, Sätter jag min förtröstan till Gud. 5Med Guds makt skall jag få prisa troheten af hans löftesord; På Gud förtröstar jag och fruktar ej: Hvad kunna svaga menniskor göra mig?[3]
6Dagen igenom förvrida de mina ord, Alla deras tankar syfta på min ofärd. 7De rota sig tillsamman och ställa ut försåt; De vakta på mina steg, och trakta efter mitt lif. 8Skola de med sådan ondska slippa undan? Nedslå folkens högmod, Gud, i vrede.[4]
9Du har räknat min landsflykts dagar; Mina tårar äro samlade i din lägel, Uppskrifna, det vet jag, i din bok.[5] 10En gång skola mina fiender vika tillbaka den dag, då jag åkallar; Det vet jag, ty Gud är på min sida.
11Med Guds makt skall jag få prisa troheten af hans löftesord, Med HERRENS makt skall jag få prisa troheten af hans löftesord. 12På Gud förtröstar jag och fruktar ej; Hvad kunna menniskor göra mig?
13Till dig, o Gud, står jag i skuld med mina löften; Betala vill jag tackoffer till dig.[6] 14Ty du har frälst min själ från döden, mina fötter har du frälst från fall, För att låta mig vandra inför Gud i lifvets ljus.[7]
- ↑ 1 Sam. 21:11—16; Ps. 34:1.
- ↑ Ps. 3:2.
- ↑ Ps. 27:1; 118:6 f; Es. 12:2; 51:12; Ebr. 13:6.
- ↑ Ps. 55:24; 59:6, 14.
- ↑ Ps. 10:14; 84:7; 126:5.
- ↑ Ps. 66:13.
- ↑ Ps. 116:8; Hjob 33:30.
