57 Psalmen.
1För sångmästaren; efter »Förderfva icke» af David, en uppsats under hans flykt för Saul i grottan.[1]
2Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty hos dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga tager jag min tillflykt, till dess ovädret går öfver.[2]
3Så ropar jag till Gud den Högste, Till den Gud som utför min sak. 4Och han skall sända från himmelen och frälsa mig, så mycket han, som traktar efter mitt lif, må håna (Selah): Sända skall dock Gud sin nåd och sin sanning.
5Min själ måste vara, ligga måste jag midt bland glupska lejon: Menniskosöner, hvilkas tänder äro spjut och pilar, och hvilkas tungor äro skarpa svärd.[3] 6Upphöj dig öfver himmelen, o Gud ; Öfver hela jorden te din härlighet!
⁎
7Ett nät utlade de för mina steg, och min själ var djupt nedböjd; De gräfde för mig en grop — men de föl]o sjelfva midt i henne (Selah).[4] 8Mitt hjerta är frimodigt, o Gud; mitt hjerta är frimodigt; Jag vill sjunga och spela.[5] 9Stå upp, min ära; stå upp psaltare och harpa! Väcka vill jag morgonrodnaden![5]
10Jag vill prisa dig bland folken, o Herre; Jag vill lofsjunga dig bland folkslagen.[5] 11Ty stor allt upp till himmelen iir din nåd, Och din sanning allt upp till skyarna.[5][6] 12Upp höj dig öfver himmelen, o Gud; Öfver hela jorden te din härlighet![5]
- ↑ 1 Sam. 22:1; 24:4 f; Ps. 142:1.
- ↑ Ps. 91:1, 2.
- ↑ Ps. 55:22; 59:8.
- ↑ Ps. 7:16.
- ↑ 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 Ps. 108:2—6.
- ↑ Ps. 36:6.
58 Psalmen.
Emot orättfärdiga domare.
1För sångmästaren; efter »Förderfva icke», af David en uppsats.[1]2Fören I då verkligen rättfärdighetens talan, I gudar? Dömen I med rättvisa menniskors barn?[1] 3Nej, i hjertat
- ↑ 1,0 1,1 Ps. 82:2 f.
