5Sjungen till Guds ära, lofsjungen hans namn; Banen väg för honom på hans väg genom steppen. Jehovah är hans namn, och hyllen honom med jubel: 6En fader för faderlösa och en utförare af enkors sak; Gud i sin heliga boning.[1] 7En Gud, som låter de ensamma få ett hem; Som utför fångar och försätter dem i välstånd. Endast de affälliga få bo i torra öknen.[2]
8Gud, då du drog ut i spetsen för ditt folk, Då du skred fram genom öknen (Selah):[3] 9Då bäfvade jorden och himmelen nedgöt sig för Gud — Vid Sinai var det — För Gud, för Israels Gud.[4] 10Ett regn af goda gåfvor lät du regna, o Gud, öfver ditt egendomsfolk; Och då det försmäktade, var du den som styrkte det.[5]
11 Din arma hjord fick bo härinne; Genom din godhet uppdukade du ett bord åt de nödlidande.[6] 12Herren öfver allt lät utgå sitt maktord; Han gaf segerbudbärarinnor, en stor här.[6] 13Härkonungarne flydde, flydde, Och husmödrarne utskiftade byte.[6]
14Då I lågen lägrade mellan hjordars fållor, Så var det såsom en silfverhvit dufvas vingar, med fjedrar skiftande i guld och grönt. 15Då den Allsvåldige förskingrade konungar i landet, Snögade det på Zalmon.[7]
⁎
l6Ett Guds berg är Basans berg, Ett topprikt berg är Basans berg. 17Hvarföre sen I med roflystna blickar, I topprika berg, På det berg, der Gud har haft behag att taga sitt säte? HERREN skall ock bo der för evigt.[8]
18Guds vagnar äro många tusen sinom tusen; Herren öfver allt är bland dem på ett Sinai (åter) i helighet.[9] 19Du har uppstigit i höjden; Du har tagit fångar till fånga, Du har mottagit gåfvor: För att bo bland menniskorna, äfven de upproriska — Jehovah Gud![10]
20Välsignad vare Herren! Han hjelper oss med våra bördor dagligen; Vår frälsnings Gud är han (Selah).[11] 2T) [12] 21Vi hafva en Gud, en Gud, som kan frälsa; Och Herren Jehovah har utvägar från döden.
