5Men må alla, som söka dig, glädjas och fröjdas i dig; Och må de som älska din frälsning, säga ständigt: »Prisad vare Gud!» 6Men jag är arm och nödstäld; Gud, kom snart till mig. Min hjelp och min befriare är du; Jehovah, dröj icke!
71 Psalmen.
Den förföljde och lidande rättfärdiges bön på hans ålderdom. (Jemf. Ps. 69.)1Till dig, o Jehovah, tager jag min tillflykt; Låt mig icke komma på skam till evig tid.[1] 2Rädda och undsätt mig genom din rättfärdighet, Böj ditt öra till mig och fräls mig. 3Var för mig till ett klippherberge, dit jag ständigt kan komma, Du som förr har förordnat om min räddning; Ty min klippa och min borg är du.[2]
4Min Gud, rädda mig ur den ogudaktiges våld, Ur de orättfärdigas och våldsmenniskornas hand. 5Ty du är mitt hopp, Herre Jehovah; Den, till hvilken jag har satt min förtröstan allt ifrån min ungdom. 6Du har varit mitt stöd från moderlifvet, Ur min moders lif har du dragit mig; Till dig uppstiger mitt lof ständigt.[3]
7Såsom ett vidunder vorden är jag för många, Men du är min starka tillflykt. 8Låt min mun uppfyllas med ditt lof, Hela dagen med din härlighets pris. 9Förkasta mig icke på min ålderdoms tid, Öfvergif mig icke, då min kraft upphör.
10Ty mina fiender tala emot mig, Och de som vakta på min själ rådslå med hvarandra, 11sägande: Gud har öfvergifvit honom; Jagen efter och gripen honom, ty han har ingen som räddar sig. 12Gud, var icke fjerran från mig; Min Gud, ila till min hjelp![4]
13Må de taga en ände med skam, som stå emot min själ; Må de höljas med skymf och smälek, som söka min ofärd.[5] 14Men jag, jag vill ständigt bida och föröka allt ditt lof. 15Min mun skall förtälja din rättfärdighet och din frälsning dagen igenom; Ty tälja detta allt förmår jag ej.[6]
