16Ja, jag vill komma med Herrens öfver allt, Jehovahs storverk Och prisa din rättfärdighet, ja din allena. 17Gud, du har lärt mig från min ungdom, Och ända till denna stund förkunnar jag dina under. 18Och ända till ålderdomen och till sena ålderdomen värdes du icke öfvergifva mig: Att jag må förkunna om din arm för ett annat släkte, för alla efterkommande om din väldighet.[1]
19Din rättfärdighet, o Gud, når till himlens höjd; Du som gör stora ting, Gud, hvem är dig lik?[2] 20Du har låtit oss erfara mycken och svår nöd, Men du skall göra oss åter lefvande Och föra oss åter upp ur jordens djup.[3] 21Du skall göra mig mycket stor Och trösta mig igen.[4]
22Derföre vill jag ock prisa dig för din trofasthet med harpospel, min Gud; Jag vill uppstämma ditt lof med zitterspel, du Israels Helige. 23Ja, med jublande läppar vill jag stämma upp ditt lof; Med mina läppar och min själ, som du har igenlöst. 24Och min tunga skall tala om din rättfärdighet hela dagen; Ty de hafva kommit på skam, ty de hafva måst blygas, som söka min ofärd.
72 Psalmen.
Mönsterbilden af konungen på Zion.
1Af Salomo.Gud, gif dina domar åt konungen Och din rättfärdighet åt konungasonen.[1] 2Må han döma sitt folk med rättfärdighet, Och dina arma med rättvisa.
3Må bergen bära frid åt folket, Höjderna frid med rättfärdighet.[2] 4Må han skaffa rätt åt de betryckta i folket; Frälsa nödens barn och krossa förtryckaren.
5Må man frukta dig, så långt som solen lyser; Så långt som månen skiner från slägte till slägte.[3] 6Må han nedkomma såsom regn på en gräsvall, Såsom en regnskur, som vattnar jorden.[4]
