7Må den rättfärdige i hans dagar blomstra, Och friden frodas, ända till dess månen upphört att vara.[1] 8Och må han herska från haf till haf, Och från floden till jordens gränser.[2]
9Må för honom ökenfolken böja knä, Och hans fiender slicka stoftet.[3] 10Mä Tartessus' och hafsländernas konungar bringa honom gåfvor; Sabas och Sebas konungar gå till honom med skänker.[4]
11Ja, alla konungar må tillbedja för honom, Alla folkslag tjena honom. 12Ty han skall frälsa den fattige, som ropar, Och den nödlidande, som ingen hjelpare har.
13Han skall öfva mildhet mot den arme och fattige, Och de fattigas själar skall han hjelpa. 14Från våld och orätt skall han förlossa deras själ, Och deras blod skall vara dyrbart i hans ögon.[5]
15Och de skola lefva upp, och gifva skall han dem af Sabas guld. Och bedja skola de för honom ständigt, och välsigna honom skola de dagen i ända, sägande:[6]
16»Må ymnighet af säd växa i landet; På bergens topp må dess frukt susa likt Libanon, Och må dess städer uppblomstra såsom jordens örter![7]
17»Må hans namn evigt vara; Så långt solen skiner, må hans namn frodas. Och må alla folk välsigna sig i honom, alla folkslag prisa honom salig!»[8]
18Välsignad vare HERREN, Israels Gud, som allena utför under! 19Ja, välsignadt vare hans heliga namn till evig tid, och må hela jorden uppfyllas af hans härlighet, amen, amen.[9]
20En ände hafva Davids, Isais sons, böner.
- ↑ Luk. 2:14.
- ↑ Ps. 2:8; 89:26; Zak. 9:10.
- ↑ Es. 49:23; Mik. 7:17.
- ↑ Ps. 68:30; Es. 60:5 f.
- ↑ Ps. 116:15.
- ↑ Ps. 84:10.
- ↑ Jer. 31:12: Am. 9:13.
- ↑ 1 Mos. 12:3; 22:18.
- ↑ Ps. 41:14; Es. 6:3.
