utgör landets prydnad; Det sönderslå de med bilor och med släggor.
7De hafva satt eld på din helgedom, De hafva vanhelgat och trampat till jorden ditt namns boning.[1] 8De hafva sagt i sitt hjerta: »Vi vilja kufva dem alla med hvarandra.» De hafva uppbränt alla Guds församlingshus i landet; 9Våra tecken se vi ej; Ingen profet finnes mer; Och ingen bland oss är som vet, huru länge det skall vara.[2]
10Huru länge, o Gud, skall ovännen försmäda, Skall fienden håna ditt namn för beständigt? 11Hvi drager du din hand, din högra hand tillbaka från oss? Träd fram ur djupet af ditt rådslut och gör en ände; 12Är ju dock Gud min konung af ålder, All frälsning på jorden är hans verk.
13Du, ja du klöf hafvet genom din kraft, Och krossade drakynglets hufvuden på vattnet;[3] 14Du sönderkrossade leviathans hufvuden Och gaf dem till spis åt skaran af öknens djur. 15Du klöf vägen för källan och bäcken; Du uttorkade aldrig utsinande strömmar.[4] 16Din är dagen och din är äfven natten; Du har stält på sin plats solen och allt som lyser på fästet.[5] 17Du har faststält alla jordens gränser; Sommar och vinter har du skapat båda.
18Tänk derpå huru fienden försmädar, o Jehovah, Och ett gudlöst folk föraktar ditt namn.[6] 19Gif ej till pris åt vilddjuren din turturdufvas själ; Din arma hjord förgät ej till evig tid.[7] 20Tänk på förbundet; Ty landet är försänkt i mörker och fullt af våldets säten.[8]
21Låt icke den förkrossade bortgå med skam, Låt den eländige och arme få prisa ditt namn.[9] 22Stå upp, Gud, och utför din egen sak; Tänk på den försmädelse, som tillfogas dig af dårar dagen igenom.[10] 23Förgät icke dina fienders röst, Dina vedersakares larm, som uppstiger beständigt.
- ↑ 2 Kon. 25:9.
- ↑ Klag. 2:9; Hes. 7:26; Am. 8:12.
- ↑ 2 Mos. 14:21 f; Es. 51:9 f.
- ↑ 2 Mos. 17:6; 4 Mos. 20:11; Jos. 3:16 f.
- ↑ 1 Mos. 1:16 f; Ps. 104:19.
- ↑ 2 Kon. 19:16 f: Es. 37:17 f.
- ↑ Ps. 68:14, 11.
- ↑ Ps. 89:35.
- ↑ Es. 57:15; 66:2; Ps. 51:19.
- ↑ Ps. 9:20.
