blifva räddade, Så kom dem till hjelp med din högra hand och bönhör mig.
8Gud har talat i sin helgedom, jag vill jubla af fröjd. Jag vill utskifta Sichem och mäta Swkkoths dal. 9Mig till- hör Gilead, och mig Manasse. Hphraim är mitt hufvuds hjelm, Och Juda min kommandostaf. 10Moab, mitt tvätt- bäcken! A t Kdom kastar jag min sko. Ofver Philisteer- landet triumferar jag.
11Hvem skall föra mig till den fasta staden? Hvem förer mig till Edom? 12Är det icke du, o Gud, som för- skjutit oss, Och icke utdrog med våra härar? — 13Gif oss hjelp ur nöden, Ty menniskors hjelp är fåfäng. 14Men med Gud skola vi utföra väldiga gerningar, Och han skall förtrampa våra fiender.
109 Psalmen.
Nedkallande af Guds dom öfver ogudaktiga dödsfiender och bön om räddning ur deras hand.
1För sångmästaren, af David en psalm.
Min lofsångs Gud, tig icke; 2Ty de hafva spärrat upp mot mig sin mun, full af ogudaktighet och full af falskhet; De hafva talat mot mig med en lögnaktig tunga; 3Med hätska ord hafva de kringhvärft mig, Och förklarat krig emot mig utan sak. 4Min kärlek besvara de med fiendskap, under det att jag beder; 5Ja, de löna mig med ondt för godt, Med hat för all min kärlek.
6Sätt en ogudaktig öfver honom sjelf, Låt en sådan ställa sig såsom vedersakare vid hans högra sida. 7Då hans dom afkunnas, må han dömas skyldig, Och hans egen bön räknas honom till synd. 8Låt hans dagar blifva få, Och en annan få hans embete. 9Låt hans egna barn blifva faderlösa, Och hans hustru enka. 10Och må hans barn gå omkring och tigga, Och söka sitt uppehälle utom sitt förödda hem.
11Må ockraren utsuga honom på allt hvad han eger, Och främmande skötia frukten af hans arbete. 12Må han
