icke hafva någon, som visar honom kärlek; Och ingen, som förbarmar sig öfver hans faderlösa. 13Låt hans ätt utdö efter honom, Och dess namn utplånas i nästa led. 14På hans fäders skuld varde tänkt hos HERREN, Och hans moders synd låt icke utplånas. 15Vare den inför HERRENS åsyn ständigt, Och må han utrota deras åmin- nelse från jorden.
16Ty han har icke sjelf tänkt på att öfva misskund, Utan förföljt en hjelplös och nödstäld man; Förföljt en djupt bedröfvad för att taga hans lif. 17Han har älskat förbannelsen, derföre skall den komma öfver honom; Han har icke haft lust till välsignelse, derföre skall den vara fjerran från honom. 18Ja, han har iklädt sig sjelf för- bannelse såsom sin klädnad, Och den har inträngt i hans inre såsom vatten, Och såsom en olja i hans hela varelse: 19Derföre skall den ock varda för honom såsom en mantel, som omsveper honom; Och till en gördel, hvarmed han omgjordar sig, för beständigt.
20Sådan är den lön, som mina vedersakare skola få af HERREN; Sådan deras, som tala ondt emot min själ. 21Men du, o Jehovah, alla herrars Herre, gör med mig efter ditt namn; Ty din nåd är ljuf. Rädda mig, 22ty hjelplös och nödlidande är jag; Och mitt hjerta är genomborradt i mitt bröst. 23Såsom skuggan, som är i tillväxande, så har jag gått min kos; Jag är flyktig och ostadig såsom en gräshoppa. 24Mina knän vackla af fastande, Och mitt hull är bytt i magerhet. 25Alla men- niskor håna mig; Då de se mig, rista de sitt hufvucl.
26Hjelp mig, jehovah min Gud, Fräls mig genom din nåd 27Och låt dem förnimma, att din hand hafver gjort detta; Att du, o Jehovah, har gjort det. 28I)e förbanna, de; men du, du välsignar; I)e hafva upprest sig (mot dig), men de skola komma på skam, Och din tjenare skall fröjdas. 29Ja, mina vedersakare skola höljas med smälek, Och deras skam skall omsvepa dem såsom en mantel; 30Men jag skall tacka HERREN högeligen med min mun Och midt i menigheten lofsjunga Honom; 31Ty han skall ställa sig vid den nödstäldes högra sida För att frälsa honom från dem, som hafva lifdömt honom.
