115 Psalmen.
Israels Gud såsom den lefvande Guden i motsats till afgudarne.
1Tcke oss. o Jehovah, icke oss, utan ditt namn gif äran För din nåds och för din sannings skull. 2Hvarföre skola hednafolken säga: »Hvar är nu deras Gud?»
3Vår Gud, han är i himmelen; Allt hvad han vill, det gör han. 4Men deras afgudar äro silfver och guld; Ett menniskoh än ders verk.
5De hafva mun och tala icke; De h af va ögon och se icke; 6De hafva öron och höra ej; De hafva näsa och lukta ej.
7Med sina händer kunna de icke taga; Med sina fötter kunna de icke gå; De gifva intet ljud ifrån sig med sin hals. 8Lika dem äro de, som hafva gjort dem; Äro alla, som förtrösta uppå dem.
9Israel, förtrösta på HERREN; Deras hjelp och deras sköld är han. 10Arons hus, förtrösta på HERREN; Deras hjelp och deras sköld är han. 11I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN; Deras hjelp och deras sköld är han.
12HERREN tänker på oss och välsignar oss; Han skall välsigna Israels hus, Han skall välsigna Arons hus. 13Han skall välsigna dem, som frukta HERREN; De små med de stora.
14HERREN skall föröka eder; Eder och edra barn. 15HERRENS välsignade ären I; Hans, som hafver skapat himmel och jord.
16Himmelen är HERRENS himmel; Och jorden har
han 2"ifvit åt menniskors barn. 17De döda lofva icke HERREN; Ingen som nedstigit i det tystas boning. l8Men vi, vi skola välsigna HERREN, Eran nu och till evig- tid. — Hallelujah!
2) [1] 4— [2] 9—lr) [3] r7) [4]
