169Låt mitt bönerop komma inför ditt anlete, o Jehovah; Undervisa mig efter ditt ord. 170Må mitt bedjande tränga till ditt anlete; Efter ditt löfte rädda mig du. 171Mina läppar skola utströmma ditt lof; Ty du lär mig dina stadgar.
172Min tunga skall genljuda af ditt ord; Ty alla dina bud äro rättfärdiga. 173Låt din hand komma till min hjelp; Ty dina föreskrifter har jag utvalt. 174Jag trängtar efter din frälsning, o Jehovah; Och din lag är min förnöjelse.
175Låt min själ lefva och lofva dig; Och dina domar vara min hjelp. 176Går jag vilse likt ett borttappadt får, så sök din tjenare; Ty dina bud har jag icke förgätit.[1]
120 Psalmen.
Emot falska tungor.
1En »trappstegssång».
Till HERREN ropar jag i min nöd; Jag ropar och tror, att han skall svara mig. 2Jehovah, fräls min själ från falska läppar; Från en svekfull tunga.
3Hvad gifver hon dig och hvad skänker hon dig i rikt mått, Den svekfulla tungan?[2] 4Skarpa pilar skjutna af en krigares hand, Med glödkol af ginstbusken.[3]
5Ack ve mig, ty jag vistas som en främling i Meseks land; Jag bor bland Kedars tält.[4] 6Långt har det varit för min själ att bo Tillsammans med dem, som hata friden.
7Jag älskar frid; men då jag vill tala, Vända de det till strid.
121 Psalmen.
Herren såsom Israels väktare.
1En »trappstegssång».
Jag lyfter mina ögon upp till bergen; Hvarifrån skall min hjelp komma?[5] 2Min hjelp den kommer från HERREN, Som har gjort himmel och jord.[6]
