hvad de begära. Och tillstäd icke, att deras onda anslag lyckas. Då de uppresa (Selah) 10sitt hufvud på alla sidor omringande mig, Må den ofärd, som deras läppar stiftat, hölja öfver dem. 11Ja, mä eldsglöd regna öfver dem; Må de störtas i elden, I hafvets djup, så att de aldrig mera uppstå.
12En ond tunga skall icke hafva fast bestånd i landet; Det onda skall jaga efter våldets man med stormsteg. 13Men jag vet, att HERREN skall utföra den betrycktes sak, Och skaffa de nödlidande rättvisa. 14Ja, de rättfärdiga skola prisa ditt namn; De rättsinniga skola bo inför ditt anlete.
141 Psalmen.
Ett motstycke till den föregående Psalmen.
1En psalm af David.
Jehovah, jag åkallar dig, o skynda till min hjelp; Lyssna till min röst, då jag ropar till dig. 2Låt min bön gälla för dig såsom ett rökoffer, Mina händers upplyftande såsom ett aftonspisoffer.
3Sätt, Jehovah, en vakt för min mun, En säkerhetsvakt för mina läppars dörr. 4Vänd icke mitt hjerta till något som är ondt, För att öfva ogudaktighetens gerningar med höga ogerningsmän.
Jag vill icke smaka af deras läckerheter; 5 6Må den rättfärdige i stället slå mig kärleksfullt, och visa mig till rätta. Det är olja för hufvudet, som mitt hufvud ej må vägra.
Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, Och deras anförare genom sina egna missdåd krossas mot klippväggarna. Och då skall man höra på mina ord, och finna dem ljufliga.
7Såsom när man plöjer och ristar fåror i jorden, Så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. 8Ty till dig, Jehovah, Herren öfver allt, skåda mina ögon; Hos dig tager jag min tillflykt, gif ej till spillo min själ.
9Bevara mig för den snaras försåt, som de hafva ut- lagt för mig, Och för ogerningsmännens giller. 10Må de
