7Uträck dina händer från höjden; Drag mig upp och rädda mig ur de stora vattnen: Ur främlingarnes hand, 8Hvilkas mun talar fåfänglighet, Och hvilkas högra hand är i lögnens tjenst.
9Gud, jag vill sjunga inför dig en ny sång; På tiosträngad harpa vill jag spela till ditt lof. 10Du, som förlänar konungarne seger; Som frälste David, din tjenare, från ondskans svärd: 11Fräls och rädda mig ur främlingarnes hand, Hvilkas mun talar fåfänglighet, Och hvilkas högra hand är i lögnens tjenst.
12Våra söner lika uppdragna plantor i sin ungdom; Våra döttrar lika uthuggna hörnprydnader i palatsstil; 13Våra förrådshus fulla och delande ut förråd af alla slag; Våra hjordar af småboskap förökande sig tusenfaldt och tiotusenfaldt på våra marker; 14Våra kor drägtiga; intet nederlag och ingen utvandring, Och intet klagorop på våra gator — 15Lyckligt det folk, som det går på detta sätt! Ja, sällt det folk, hvars Gud är Jehovah.
145 Psalmen.
Lof och pris på grund af Herrens stora majestät och barmhertighet
mot menniskors barn.
1En lofsång af David.
Jag vill upphöja dig, min Gud och konung, Och välsigna ditt namn alltid och evinnerligen. 2Alla dagar vill jag välsigna dig, Och lofsjunga ditt namn alltid och evinnerligen.
3Stor är HERREN och mycket prisvärd; Ja, hans storhet är outransaklig. 4Slägte efter slägte beprisar dina verk, Och de förkunna om dina maktgerningar.
5Ditt majestäts ära och härlighet, Och dina under af alla slag, vill jag begrunda. 6Väldigheten af dina fruktansvärda gerningar är i allas mun, Och dina storverk vill jag förtälja.
7De utströmma från sig minnet af din godhets rikedom, Och vittna jublande om din rättfärdighet. 8Ja, nådig och barmhertig är HERREN, Långmodig och stor i mildhet.
