Kapitel 3
3.1Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjerta bevara mina bud; 2ty de skola förlänga dina dagar, och lägga till dem år af lif och sällhet.[1] 3Låt godhet och trohet aldrig vika från dig; bind dem omkring din hals, skrif dem på ditt hjertas tafla:[2] 4då skall du finna nåd och ynnest i Guds och menniskors ögon.[3]5Förtrösta på HERREN af allt ditt hjerta, och lita ej på din egen klokhet. 6På alla dina vägar förtro dig åt honom, så skall han jemna alla dina stigar. 7Var icke vis i dina ögon, frukta HERREN och vik från det onda.[4] 8Det skall gifva läkedom åt din kropp, och förfriskning åt dina ben.[5]
9Ära HERREN med ditt gods och med förstlingen af all din inkomst,[6] 10så skola dina lador uppfyllas med öfverflöd på allt, och dina presskar rinna öfver af must. 11Min son, förakta icke HERRENS upptuktelse, och sky icke hans aga.[7] 12Ty den, som HERREN älskar, agar han: likasom en fader sonen, som han håller kär.[8]
13Säll den menniska, som har funnit vishet; och den menniska, som vet att skaffa sig klokhet.[9] 14Ty bättre är vinsten, som man får af henne, än vinsten af silfver; och bättre än guld är den afkastning, som hon gifver.[10] 15Hon är kostbarare än koraller, och alla dyrbarheter, som du eger, gå icke upp mot henne.[11] 16Långt lif är i hennes högra hand, och i hennes venstra rikedom och ära.[12] 17Hennes vägar äro idel ljuflighet, och alla hennes stigar frid. 18Ett lifvets träd är hon för dem, som omfatta henne; och de, som hålla henne fast, äro lyckliga att prisa.
19HERREN hafver grundat jorden genom visheten, han har frambragt himlarna genom sitt förstånd.[13] 20Genom hans klokhet frambrusto verldshafven, och nedgjuta molnen daggens droppar. 21Min son, låt dem ej vika från dina ögon; beflita dig om redbarhet och eftertänksamhet. 22Då skola de blifva en källa till lif för din själ, och ett smycke för din hals.[14] 23Då skall du vandra trygg din väg och icke stöta din fot; 24och när du lägger dig till hvila,
