234
salomos ordspråk.
kap. l6.
2Den, som fruktar HERREN, går sin väg rakt fram; men den, som går krokvägar, föraktar honom. *
- Som så gör; och med detsamma visserligen Herren sjelf.
3I dårens mun bor ett gissel af högmod, men de visas läppar bevara dem.
4Utan nöten är krabban tom, och mycket kommer in genom oxens kraft. *
- Det vill säga: de bekosta sjelfva sitt uppehälle, och det
blifver äfven öfver för deras egare.
5Ett sannfärdigt vittne ljuger ej, men ett falskt vittne ljuger i hvart andetag. *
- Det är detsamma som: En menniska, som gjort sig känd
för sanningskärlek, kan man tro; men akta dig för att tro hvad en gammal ljugare säger.
6Bespottaren söker efter vishet och finner ej; * men att lära och förstå är för den förståndige lätt.
- Han finner ej, emedan han, så länge han är en bespottare,
saknar den fasta grund och botten att stå uppå, hvarförutan detta icke är möjligt.
7Gå ur vägen för en dåraktig man; aldrig har du der lärt känna kloka läppar.
8Den klokes vishet är att förstå sig på sin väg, och dårars oförnuft att förstå sig på bedrägeri.*
- Man tänke på liknelsen om den otrogne gårdsfogden Luk. 16!
9Skuldoffret gör spe af de oförnuftiga,* men emellan rättsinniga råder godt förstånd.
- Som dermed gång efter annan måste bota för sina förbrytelser
mot nästans person och egendom. Jemf. 3 Mos. 5: 20; 19: 20 f.
IOHjertat känner sin egen sorg, och i dess glädje blandar sig ingen främmande.
irDe ogudaktigas hus skall ödeläggas, men de frommas tält skall blomstra.
I2Mångens väg är rätt i hans ögon, men änden derpå äro dödens vägar.
I3Äfven under löjet bor sorg i hjertat, och slutet på glädjen är bedröfvelse.
I4Den vrångsinnade mättas af sina vägar, och en god menniska af sina verk. *
- Bådas handlingssätt medför sin rikliga vedergällning.
