3 salomos ordspråk.
kap. l6.
28Ett talrikt folk är en konungs stolthet; men brist på folk är furstars undergång.
29Sen till vrede, stor i förstånd! Men snar till vrede afgår med oförnuft.
Kap. 16: 32; 19: 11.
3°Ett lugnt sinne är kroppens lif, men lidelse är röta i benbyggnaden.
3M)en som öfvar förtryck mot den ringe, lastar hans skapare; men den, som ömmar för den fattige, ärar honom.
Kap. 17:5: 19: 17.
32I)å olyckan drabbar honom, dukar den ogudaktige under; men den rättfärdige är trygg i sjelfva döden.
Kap. 28: i.
33I den förståndiges hjerta håller sig visheten stilla, men i dårars inre låter den veta utaf sig.*
Kap. 12: 23 : 18: 2, 7.
- Antingen de hafva något litet deraf, eller blott mena sig
hafva.
34Rättfärdighet upphöjer ett folk, men en skam för alla folk är synd.
Kap. 11: ii.
35Konungens nåd har en förståndig tjenare, men han förgrymmas öfver den, som är oskicklig.
I'C<tt mildt svar stillar vrede, men ett hvasst tal uppväcker ^ harm.
V. 18; i Kon. 12: 13, 16.
2De visas tunga är rik på skön lärdom, och dårars mun flödar öfver af oförstånd.
Kap. 12: 23.
3HERRENS ögon äro öfverallt och hålla uppsigt öfver onda och goda.
Ps. 139:3.
4En saktmodig tunga är ett lifvets träd, men en ond tunga vållar hjertesorg.
