240
salomos ordspråk.
kap. l6.
I2Konungars afsky är att missgerning öfvas, ty genom
rättfärdighet befästes tronen.
Kap. 20: 28; 25: 5; 29: 14.
I3Konungars välbehag äro sannfärdiga läppar; och den, som talar hvad rätt är, älska de.*'
- I den mån som de förslå sin konungsliga pligt och sitt eget
konungsliga intresse.
I4Konungens vrede är dödens sändebud, men en vis man blidkar den.
Kap. 20: 2.
15I ljuset af konungens anlete är lif, och hans näd är såsom ett moln med serlaregn.
Kap. 19: 12.
IÖAtt ega vishet är långt bättre än guld, och att ega förstånd är kostbarare än silfver.
Kap. 3: 14; 8: 10, 11, 19.
I7De rättsinnigas kungsväg är att undvika det onda; den bevarar sin själ, som gifver akt på sin väg.
l8Högmod går före undergång, och ett högfärdigt sinne före fallet.
<
Kap. 18: 12.
I9Bättre är att vara ödmjuk med de undergifna, än att dela rofvet med de högmodiga.
2°Den som gifver akt på ordet,* han skall finna säll- het; och den som förtröstar på HERREN, han är säll.
Ps. 1: i—3.
- Det är ordet i högsta mening, Guds ord.
2IDen, hvars hjerta är vist, förtjenar kallas klok; och sötma på hans läppar förhöjer lärdomen.
22En lifvets brunn är klokheten för den kloke, och dårars straff är deras dårskap.
Kap. 13: 14; 14: 27.
23Den vises hjerta gör hans mun vis, och lägger lär- domens ord på hans läppar.
24Vänliga ord äro en honungskaka, söt för själen och en läkedom för kroppen.
25Mångens väg är rätt i hans ögon, men änden på densamma äro dödens vägar.
