KAV. 23, 24.
SALOMOS ORDSPRÅK.
251
23Den som bevarar sin mun och sin tunga, bevarar för mycket ondt sin själ.
Kap. 13:3.
24En uppblåst och fräck menniska, som beter sig med en fräckhet utan gräns — hans namn är bespottare.
25Den lates lusta dödar honom, ty hans händer vägra
att arbeta.
Kap. 13: 4.
26Hela dagen åstundas och åter åstundas det, och den rättfärdige gifver och är icke njugg.
2 Kor. 8: i f.; 9: 6 f.
27De ogudaktigas offer är en styggelse; huru mycket
mera, då det frambäres i syndig afsigt. Ps. 50; 3 Mos. 19:20, 22.
28Ett vittne, som talar osanning, förgås (med sitt vittnes- börd); men den som hör rätt, han talar för beständigt. Kap. 19: 5, 9.
29l)en ogudaktige tager på sig en trotsig uppsyn, men den fromme gifver akt på sin väg.*
- Ty han vet, alt om han ock kan säga: »Jag vet intet med
mig», så är han dock »icke dermed rättfärdigad». 1 Kor. 4:4.
3°Ingen vishet och ingen klokhet och intet rådslående hjelper emot HERREN.
Ps. 33: 10, 11; i Kor. 3: 19.
31Hästar rustas för stridens dag, men från HERREN
kommer segern.
Ps. 20:8; 33: 17; Es. 31: i, 3.
1 T^tt godt namn är bättre än stor rikedom; bättre än ^ silfver och guld är att hafva ett godt anseende.
Pred. 7: i.
2Den rike och den fattige mötas; den som skapat dem båda är HERREN.
OrdsB. 14: 31 ; 17: 5.
3Den kloke ser faran och gömmer sig undan, men de fåvitska rusa åstad och få bota,
- w 1 *» 1
Kap. 27: 12,
